www.mybrotherinheaven.blogg.se

snart är våren här och sedan också sommaren och  man kan äntligen börja kalla det bästkusten igen,
för det är precis vad Varberg är på våren och sommaren- BÄST!

 

 

Nu har jag snart varit hemma i 3 veckor. Det känns sjukt, att tiden har gått så fort.  Thailand var fantastiskt! En resa jag kommer att minnas hela mitt liv. Otroligt fina och roliga minnen med underbara människor. Höjdpunkten var såklart Similian Island som jag också trodde innan jag åkte. Det var såååå fint, helt magiskt. Och när jag stod där på stenen och kollade ut över havet kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det gjorde och gör så ont inom mig,när jag hela tiden påminns om att du inte längre finns med oss. Tror ingen förstår, eller rättare sagt det finns ingen som förstår, hur det känns att komma till en plats, där sin bror var sista dagen innan dog. Det finns inte heller någon som förstår hur det är att leva, utan sin bror. Att varje dag vakna upp och veta att han inte längre finns är fruktansvärt. Nästa gång man ses, blir i himlen, och man vet att till dit är vägen lång. Det är så mycket mer tårar som kommer rinna ner från ens kinder, det kommer också vara så jävla många mer stunder i ens liv kvar som det kommer kännas som att någon slår dig hårt i magen, för att det ekar tomt inom dig och saknaden är så jävla enorm.  Att vara utan dig, Tobias, är smärtsamt. Varje dag är en ny utmaning,men du ska veta att jag hela tiden försöker le och vara så stark som jag vet att du vill att jag ska vara. 

 

Under tiden jag har varit hemma har det iaf hänt en massa andra saker i mitt liv. Pappa har blivit friskförklarad,cancern är borta,han kommer gå på kontroller osv som man alltid gör, men just nu är han fri från det värsta som faktiskt kunde hända honom, den där jävla cancern. Det finns inte ord för hur stolt jag är över dig, eller rättare sagt hur stolta VI är över dig, att du tagit dig igenom dig det här. Det behövs en otrolig styrka för det. Det positiva med att du blev friskförklarad var ju att du också slapp den här efterbehanlingen som det var tal om OCH att ni kunde åka på eran semester som ni hade satt upp som mål. Thailand var åter igen målet, och det är också dit ni kommer att komma igen om 2 veckor! Häftigt va? Ingen är värd detta mer än ni. Mamma du har lyft Pappa igenom det här och fortfarande varit här för oss andra, och Pappa du har verkligen varit något utöver det vanliga, en sådan kämpe, herregud. Jag är så imponerad av er, hur ni tar er fram, hur ni orkar. Att få vara eran dotter, är fantastiskt.

 

Utöver detta har jag jobbat väldigt mycket, vilket har känts väldigt bra, tiden har gått snabbt, till och med så snabbt att imorgon är dagen jag har väntat på i 3 månader här , dagen då min Oliver, ÄNTLIGEN kommer hem. 12 jävla veckor har blivit 0. Det känns så jävla bra! Jag klarade åter igen något som jag aldrig trodde jag skulle klara. När du sa att du skulle åka till mig i November var jag så ledsen, så arg och irrerterad på samma gång. Du kan ju inte bara åka? Var det jag sa och det som fanns i mitt huvud hela tiden. Men nu när jag ser hur vårt förhållande har stärkts, och hur kul du har haft det och hur rätt det känns med dig, känns det bara fantastiskt! Du var värd den här resan, och att få bli kallad din flickvän, är även det en ära. DU ÄR BÄST,ÄLSKLING!

 

Jag vill avsluta det här inlägget med att önska min bror Daniel och hans flickvän Julia en helt fantastisk resa till Thailand. De sitter just nu på planet ner och jag önskar av hela mitt hjärta att solen strålar lika mycket på er som den gjorde på mig! ♥♥♥