Det är inte förrens

man sätter sig ner ensam för att andas några minuter, man känner och märker av hur ensam man faktiskt är. Även fast man har en underbar familj och vänner som stöttar än, så är man ensam, så jävla ensam, och detta just för att ingen, inte en enda jävel kan sätta sig in i din situation.Det finns ingen där ute som kan ta bort dina tårar eller din smärta du bär inom dig. Jag har svårt att faktiskt förstå vad jag bär inom mig varje dag. Att varje dag vakna upp med den här klumpen i magen är fruktansvärt. Det värsta är att den här klumpen inte är någon slags nervositet för någon redovisning eller liknande. Den här klumpen är fylld av sorg och smärta, det gör så ont att det trycker inom mig, som att någon slår dig rakt in mot hjärtat. 
Mitt liv har verkligen förändrats eller rättare sagt förstörts sedan Tobias lämnade oss, och om 2 dagar är det nyår, och jag ser inte fram emot det alls. Jag har inga direkta planer och efter jul så är jag i princip slutkörd. Det tar på krafterna att inte ha alla på plats vid jul. Trots fina julklappar, bland annat en resa till London med min fina familj I Mars gjorde såklart dagen lite lättare, men om jag ska vara helt ärligt så fanns tårarna under paketöppningen hela tiden, för jag visste att hur många paket jag än får, kommer jag aldrig få det jag vill. För det finns ingen eller inget som kan ge mig det jag verkligen behöver, det jag verkligen vill ha tillbaka till min värld. 
 
 
 

Det är så enkelt att falla

"För ibland händer det att man finner sig i perioder, då allt man tycks kunna göra är att gråta floder
Man har inte nån aning om varför det gör så ont, allt man vet är att på insidan så ekar det bara tomt 
Och ibland så vill man bara ge upp en gång för alla, för med ingen styrka kvar är det så enkelt att falla
Men man får inte låta det dra ner en i avgrunden, även om det känns som enda lösningen i stunden
För livet kommer att ha sina toppar och sina dalar, så visst lär det finnas stunder då skuggorna talar
Men även skuggor behöver ett ljus för att exsistera, så kom bara ihåg följande när du inte orkar mera.
De svarta molnen kommer föras bort med vinden, tårarna du fäller kommer torkas bort på kinden
Förr eller senare kommer du solstrålarna få se och när du minst anar det,har du åter börjat le. "
 
 
 

9 juni 2013

I juni fick jag äran att gå bal med världens absolut bästa killkompis, Noah. Jag hade en sådan tur att just du ville vara min baldejt. Det kunde inte blivit bättre och nu när jag tittar tillbaka har jag aldrig varit lyckligare. Vilken underbar dag, Tack för att du ville vara en del av den, min fina prins ♥
 
 
 
 
 

Nu har han flyttat ut

I Fredags efter jobbet fick jag världens chock-besked. Daniel har fått en egen lägenhet. På bara några timmar blev allt "Kan du inte flytta snart" till " flytta inte".. Haha. Det är verkligen så det är. Man skäller på varandra och bråkar om onödiga saker och man säger till varandra, att " varför flyttar du inte snart osv?" men nu när tiden är inne, så ångrar man varenda ord man sa. Fan vad tomt det är och kommer att bli. Även fast det bara är i stan du bor, så känns det långt borta.. Ännu ett rum som bara står och att inte hela tiden veta vad du gör, gör mig orolig.
 
Men glöm aldrig bort, att jag är så stolt över dig.
Du är aldrig ensam.
 
Grattis. Du är bäst!
 
 
 

RSS 2.0