www.mybrotherinheaven.blogg.se

Jag har en låda med bilder, som jag går till när jag mår såhär.

Fotografierna har gulnat, men där finns spår av en annan värld där, så jag ger inte upp.

Jag letar efter glädjen som du ger mig.

 

Kom tillbaka till mig, för jag kan inte leva utan dig.

Jag minns hur du bruka säga, att inget är förevigt.

Och pengar spelar ingen roll, easy come, easy go.

 

Jag kommer aldrig glömma när du lämnade mig,för det ÄR inte easy go.

 

Vad ÄR det för fel på livet? Vad gjorde att du inte fick stanna här hos oss?

 

Tobias

 

 

 

 

"Don't tell me not to leave
right before I go
You don't even know
what you're asking me to do
Don't tell me honey, please
I have made a choice
There's nothing in the world
you could do to change my mind

Was looking for a place to hide away
instead I lost the heart I gave away
Tell me how could love stand a chance again

I must admit that I
Been feeling so alone
It's what I am
it's what I've been
what I've become"

 

Jag önskade att varje dag kunde vara såhär, för dig.

Du behöver och är så jävla värd det,

 Daniel.

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva säga detta igen, men Varberg har tystnat ännu en gång, och denna gången för dig Kim. Ord kan inte förklara. Att så många människor från en liten stad på så kort tid bara har försvunnit, försvunnit ut ur vår värld. Lämnat efter sig en massa kärlek har ni gjort, men det är tomt, riktigt jävla tomt och det kommer det alltid att vara.

 

Jag minns dig typ som världens gladaste, och då överdriver jag inte. Du skulle alltid hålla på och skoja med mig, ibland tyckte jag det var riktigt "jobbigt" om man nu får säga så, men i slutändan skrattade jag alltid ändå, konstigt va?...;) Jag ska inte säga att jag pratade med dig varje dag, eller träffade dig ofta, men det finns tider då vi faktiskt pratade väldigt mycket. Du ställde upp för mig då och det kommer jag aldrig att glömma. Kollade tillbaka på vad vi hade skrivit innan och det är svårt att sätta ord på sånt,man vill inte riktigt inse vad det är som har hänt.

 

Att ett liv bara kan ta slut så fort, är ofattbart.

Tankarna går självklart till familjen.

 

Kim♥

 

 

K ä r l e k

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är så fruktansvärt jävla ledsen.

Kommer det någon gång kännas lite bättre? 

Kommer jag nåon jävla gång vad glad en hel dag?

 

 

Frågorna bara snurrar och jag hittar ingen utväg längre för att slippa dom.

FAN!

 

Alla gör vi misstag, inklusive mig. Ibland behöver dom inte vara stora,men det kan fortfarande vara ett misstag. Ibland kanske man ångrar det och ibland inte. Men ingens liv blir bättre om man stängs in med problemen i ett rum. Vad hade du tänkt att man skulle göra när alla andra är tillsammans och har roligt? Okej, att du har blivit orolig de senaste gångerna, men det hjälper inte att låta mig sluta ha roligt. Alla gör vi misstag, ALLA har sina dagar.  Jag kan förstå att alkohol faktiskt kan vara en stor del till att folk börjar bråka, det vi vi alla. Men samma sak som att man sätter in någon i fängelse 2 veckor så kan personen göra likadant när han/hon kommer ut därifrån. Aldrig kan man få någon sluta,men alla kan man få att förbättra sig. Så även fast jag inte tycker att allt är mitt fel, så är jag inblandad, jag vet,men jag hade gjort vad som helst för att få en chans till. Jag vet att du litar på mig, så snälla. Varför sluta nu? Alla har sina dagar,alla gör sina misstag och ibland blir missförstånd värre än vad det egentligen var från början, det vet du också.  Så tänk om, och fortsätt lita på mig,annars kommer detta inte fungera.

 

 

 

Som ni vet, har det gått mer än 8 månader sen MITT men också många andras liv förändrades.Detta inlägget vill jag tillägna människor som jag vet är beröda av just det här på något vis.. Det är svårt för mig att föreställa mig för hur det är för någon annan. Jag känner knappt igen mig själv efter allt. Ibland önskar jag att det fanns något jag kunde göra för människor jag pratar med och som jag vet, inte mår bra. Det är svårt att hitta sin väg igenom en sådan här grej. Jag tror egentligen inte att det finns någon väg,utan det är mer ett måste. Man måste gå igenom mörkret för att komma till ljuset, så är det ju? Många kanske inte vill gå igenom det,men gör det ändå, för att man måste. Man vill se ljuset,man vill se vad som händer längre fram. Finns det mer styrka att hämta, eller finns det något som gör en glad längre fram? Man vågar inte stanna, för man är rädd att det ska hända något på vägen. Hittar man ut,ser man ljuset,man ser kanske den man saknar mest av allt i hela världen och får styrka och kraften att fortsätta.

 

Folk säger det blir bättre med tiden, och okej det blir kanske bättre med tiden, men det kommr aldrig bli bra igen. Jag längtar t.ex. inte till en enda högtid längre, för det är fruktansvärt, det är så jävla tomt. Och även där, det blir kanske bättre med åren,men det kommer aldrig bli bra igen, aldrig, aldrig, ALDRIG.. Ingen kan säga att det blir bra igen, eller undra varför du gråter osv. INGEN... För det finns inte någon i hela världen  som kan känna det man just själv känner. Till alla er där ute. Jag vill vara en hjälpande hand och jag försöker ställa upp för er som behöver mig. Även fast det inte är lätt för mig heller. Jag vet hur det är att förlora en bror,ett syskon som betyder mer än allt,men jag vet inte mer. Jag kan inte sätta mig in i någons situation,vad det än gäller. För det gäller en själv, och relationen till den personen. Det gäller ingen annan. Även fast jag känner min familj,jag känner mina kompisar och mina bröders kompisar osv, så vet jag inte hur hon/han har det eller hur de känner sig.

 

Det kanske låter dumt, men så är det. Alla är vi olika och alla har vi vårt egna hjärta och våra egna tårar. Man gråter inte för att man vill, man gråter för att man måste och låt tårarna rinna, låt dagarna vara fruktansvärda, låt allt vara ett helvete,men gör aldrig något dumt. För då förstör du, för dig själv och för alla i din närhet.

 

Tiden just nu är mörk och grå och orken finns inte, JAG VET. Men sjung,prata,skriv,spela,shoppa,lyssna på musik, vad som helst. Försök hitta dina vägar och gör det som får dig att må bra,även fast jag vet att det ibland är totalt omöjligt. Men det går. Jag lovar. Beviset har ni här,det är jag.

 

 

-

Det är mörkt nu,men det blir hela tiden ljusare,

även fast solen eller rättare sagt ljuset aldrig kommer lysa som förr.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

är tjejen som ligger bakom min design/header här på min blogg. Tack för att du ställer upp och gör den precis så som jag vill ha den. Ibland känns det nästan som du läser mina tankar,även fast jag säger till dig i princip hur jag vill ha det. Du är så duktig och en otroligt omtänksam och snäll tjej. Du har gett mig mycket fina ord och hjälpt mig så jag kommer framåt, och det är jag glad över, fina du.

 

Din blogg läser jag såklart varje dag och du tar riktigt bra bilder! Jag är imponerad. Men det vet du ju redan! ;) 

-

♥

Tiden bara går och det är kanske nu man borde inse att de aldrig kommer tillbaka,men icke. Det känns som att det fortfarande är ute och reser och kommer komma tillbaka snart, om någon vecka eller två. Det känns ibland som att jag smsar med han när jag smsar med andra, eller det känns till och med som att jag hör hans röst i telefonen ibland. Det är konstigt? Men kanske på något sätt bra?

Det är kanske så man bearbetar bäst? Att låtsas höra hans röst. För fan vad jag saknar den och han.