Sjung högre

Vem är jag?
Tills du lär älska dig själv
Du måste bygga upp din karaktär och göra den oförstörbar, så ingen kan riva ner den.
Detta är mer eller mindre en förberedelse inför striden.
Du har förberett dig hela ditt liv för att kunna försvara dig när tiden för striden kommer.
Du vill inte att någon ska krossa dig precis i början.
Det finns ingen anledning att fokusera på det faktum att du är singel.
De flesta tjejer är ganska oroliga när det gäller den frågan ändå.
Många av dem valde hellre att vara i någon form av relation (bra eller dålig) än att vara singel. De är rädda för att deras skepp kommer att segla ifrån dem och att de inte kommer att få en ny chans.
Du bör istället göra det bästa av din situation och njuta av ditt liv. Använd tiden medan du är singel och festa som det inte finns någon morgondag. I stället för att tvinga dig själv att hitta någon att vara med, ägna din tid till dina vänner och din familj.
Älska ditt liv och ha tålamod. Kasta dig inte in i relationer bara för att fylla tomrummet i ditt hjärta, bara för att vara med någon så att du inte är ensam. Nedvärdera inte ditt eget värde, vare sig du är i ett förhållande eller inte. Gör dig av med dina osäkerheter och njut av detta, ditt enda liv.
Var singel tills…
Var singel tills du träffar den person som får dig att le tills dina kinder domnar av och dina ögon lyser upp.
Vänta på den som ger dig fjärilar i magen varje gång du ser honom.
Var singel tills du hittar en person som är glad att se dig. Han kommer inte komma med ursäkter för att slippa hjälpa dig, bara för att han inte känner för att träffa dig eller att han har några bättre saker att göra. Hur kan det
vara viktigare än att träffa dig?
Var singel tills du träffar någon som är stolt över dig. Han kommer inte visa upp dig som en trofé eller ett pris han vunnit. Han kommer visa upp dig för sina vänner, eller för en komplett främling, bara för att han är så stolt över dina prestationer, som om de vore hans egna.
Var singel tills du hittar en person som framför allt är förälskad i din karaktär. Den personen kommer att älska dina känslor och brister, eftersom de är de som gör dig unik – det gör din karaktär enastående. Han kommer att respektera det faktum att du har dina dåliga dagar eftersom du har rätt att få ha dem, precis som alla andra. Han kommer inte att förvänta sig att du “fejkar” ett glatt ansikte hela tiden.
Var singel tills du träffar någon som vill tillbringa all sin fritid med dig. Om han inte har tid, kommer han att hitta den eller helt enkelt ta med dig in i sitt liv. Han kommer att dela sina intressen med dig och han kommer definitivt att uppmärksamma de saker som gör dig lycklig.
Var singel tills du hittar någon som verkligen saknar dig. Den personen kommer att ringa dig utan anledning, bara för att kolla hur du har det, inte för att han är uttråkad, men för att han vill.
Var singel tills du träffar den person som inspirerar dig och gör att du vill försöka ännu lite till i allt du gör. Han gör att du vill ha mer. Han ger dig styrka och mod att ta ett steg framåt.
Var singel tills du hittar en person som bryr sig om dig på riktigt.
Fram till dess – VAR SINGEL OCH HA DEN BÄSTA TIDEN NÅGONSIN!"
Det brinner i bröstet
Men livet lämnar alltid spår
Så delar av det som vi va
Finns alltid kvar

Tänk om det hade funnits ett föralltid

Gråt till hjärtat är tomt

1 Februari 2017

Jag tycker inte om själv
Nu vill jag komma i form igen och bli lycklig igen.

Förr men inte nu längre
Grattis på din dag, min ängel

Ärr är ett bevis på livet
Häromdagen länkade min moster detta till mig. Det är en gammal man som skrivit denna otroligt fina text, som går rakt in i hjärtat. Jag tycker det är fantastiskt att någon kan sätta ord på ett sådant här ämne.
♥
"Ärr är ett bevis på livet. Ärr är ett bevis på att jag kan älska djupt och leva djupt, bli sönderskuren och totalt urholkad, men att jag ändå kan läka och fortsätta leva. Fortsätta älska.
Och ärrvävnaden är starkare än den ursprungliga huden någonsin var. Ärr är ett bevis på livet. Ärr är bara fula för människor som inte kan se.
När det gäller sorgen så kommer du upptäcka att den kommer i vågor. När skeppet först havererar så dränks du, med vrakdelar överallt omkring dig. Allt som flyter runtomkring dig påminner dig om den skönhet och prakt från skeppet som var, men som inte längre finns.
Allt du kan göra är att hålla dig flytande. Du hittar någon del från vraket och klamrar dig fast ett tag. Kanske är det en fysisk sak. Kanske är det ett lyckligt minne eller ett fotografi. Kanske är det en person som också flyter omkring.
För en tid är allt du kan göra att hålla dig flytande. Hålla dig vid liv.
I början är vågorna 30 meter höga och störtar över dig utan nåd. De kommer med 10 sekunders mellanrum och ger dig inte ens tid till att hämta andan. Allt du kan göra är att klamra dig fast och hålla dig flytande.
En tid därefter, kanske veckor, kanske månader, eller kanske till och med år så upptäcker du att vågorna fortfarande är 30 meter höga, men de kommer inte lika ofta. När de kommer så störtar de över dig och utplånar dig. Men däremellan kan du andas, du kan fungera.
Du vet aldrig vad som utlöser sorgen. Det kan vara en sång, en bild, en vägkorsning, lukten av en kopp kaffe. Det kan vara nästan vad som helst… och vågarna kommer störtande. Men mellan vågorna, där är liv.
Någonstans längs vägen, när det inträffar är olika för alla människor, kommer du upptäcka att vågorna bara är 25 meter höga. Eller 15 meter höga. De kommer fortfarande, men de kommer alltmer sällan. Du kan se dom komma. En årsdag, en födelsedag, under julen eller när du landar på flygplatsen efter semestern.
Du kan se vågorna komma och, för det mesta, förbereda dig själv. När de sköljer över dig så vet du att du på något sätt, återigen, kommer komma ut på andra sidan. Genomblöt och fortfarande fastklamrad vid en vrakdel, men du kommer att komma ut.
Lyssna på en gammal man. Vågorna kommer aldrig att sluta komma och på något vis vill du inte att de ska försvinna. Men du lär dig att du kommer överleva dom. Andra vågor kommer också att komma och du kommer överleva dom också. "
Någon vakar över oss.

DIN TID KOMMER
Res dig efter varje smäll, du har en ängel på din axel

♥

Att bryta upp
Du kommer alltid betyda väldigt mycket för mig.
Idag saknar jag verkligen dig.
4 år senare.

Som sagt gick jag till skolan den dagen och hade precis ätit lunch. Efter lunchen satte sig alltid jag och mina tjejkompisar i sofforna i som fanns i caféterian, då min mobil plötsligt ringer. Jag ser att det är Pappa, men tänker att jag ringer upp sen. Eftersom lektionen snart skulle börja. Pappa slutar inte ringa, men eftersom jag ska upp på lektion, så skickar jag ett sms och skriver, ringer sen, har lektion. Pappa ringer då upp igen och jag kände att jag måste svara. Är det inget viktigt hade han inte ringt så många gånger, tänkte jag. I telefonen hör jag att något är fel… Väldigt fel. Jag hör Pappas röst, ändå ganska stabil, men jag känner av att gråten finns där i hans ton. Han ber mig komma ut, utanför vid matsalen på skolan. Jag undrar varför, men han bara säger i princip bara ” GÅ UT!”. Jag ber mina kompisar säga till att jag blir sen till lektionen för att det har hänt något med Pappa. Det var ju det jag trodde, när han ringer och ber mig komma ut och träffa han. När jag kommer ut vid matsalen, är ingen där, det tog kanske 3 minuter, och så såg jag Pappas bil, bakom honom ser jag en polisbil. Jag får absolut inte ihop mina tankar. Jag tänker enbart, Pappa vad har du gjort…Jag kollar in i matsalen och ser att folk har börjat ställa sig upp p.g.a. nyfikenhet. Ut från skolan kommer också två av mina nära vänner, och min syssling som gick på skolan. De undrar vad som har hänt och jag bara tittar på de och säger, jag vet väl fan inte… När Pappa sedan kliver ut ur bilen, med en präst bredvid sig, har mina tankar bara stannat. VAD ÄR DET SOM HAR HÄNT??!!? Ut ur polisbilen kommer också en polis.
Pappa går närmare och närmare mig men jag bara backar. Jag skriker till han,vad fan är det här, vad har hänt? Han säger då till mig att Tobias har varit med om en trafikolycka och sedan fortsatte han, att alla har dött. Jag tittar på honom och frågar om han är dum i huvudet.. Varför står du här och ljuger, det är inte sant. Prästen som också klivit ut ur bilen går fram till mig och bekräftar ” Jo, tyvärr Lisa, det är sant.” Då när han säger det minns jag bara att jag stod och tittade på dem. Jag förstod då ingenting. Jag sprang in i skolan och det var inte förens då jag sätter mig ner på knä, precis utanför matsalen, och skriker, jag slår i marken och tårarna forsar ner på mina kinder. Min bror var död. Pappa hjälper mig sedan in i bilen och vi åker direkt och hämtar min andra storebror, Daniel på hans jobb. Som jag skrev tidigare så är syskonen Larsson inte de kramiga typerna. Men den dagen, den stunden, när Pappa stannade bilen utanför Daniels jobb, så sprang jag. Jag sprang så in i helvetes fort, mot Daniel. Gav han världens största kram, och det bästa av allt, han kramade lika hårt tillbaka. Han var där, hos mig. Och det tror jag idag är det som har varit det viktigaste för mig, att jag har haft och har dig, Daniel. Du är så otroligt viktig för mig. Att se dig orka, att se dig ta dig upp när du är nere i skiten, att se dig skratta, att se dig faktiskt leva- har gjort att jag idag lever. Jag lever med en sorg, det gör väldigt ont inom mig, varje dag, lika ont som jag vet att det gör för dig. Men jag tar mig igenom det, för jag ser dig, framför mig. Du har kommit längre, du är hela tiden framför mig, ibland kan jag tycka det är frustrerande, men samtidigt vet jag att tänker inte ge upp, jag tänker kämpa tills det inte finns någonting som tar mig upp ur sängen längre. Att ge upp, har jag tänkt ett antal gånger, men att ta mitt liv, skulle jag ALDRIG göra. Jag har fått chansen att leva, och då ska jag fan göra det tills döden tar mig härifrån. Min storebror fick inte leva klart och det är rent ut sagt så jävla in i helvetes jävla orättvist. Ibland vill man skrika, man vill slå sönder allt man har i lägenheten, låsa in sig eller något ännu värre, men man gör det inte. Man är ledsen,arg,besviken,rädd men man sviker inte det man har kvar.
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av det. Att falla till botten, slå sig hårt och komma igen. Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast. Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.
När beskedet om Tobias död kom, fanns det en liten detalj till som inte gjorde något lättare. Mamma var inte hemma. Hon var inte heller 1 timme bort, utan flera timmar bort. Hon tog närmsta flyg hem, hon landade i Göteborg dagen efter. Men tänk er själva? Att vara på en resa med jobbet, vilket hon var och få beskedet om att hennes son är död. Att inte ha någon i familjen nära, att behöva vänta en natt, att behöva sova en natt utan att inte kunna göra något. Att sedan sätta sig på planet dagen efter och behöva sitta bredvid en person som slår upp tidningen mitt framför ögonen på henne, om att 4 döda i en trafikolycka i Thailand. Vad hade ni tänkt? Vad hade ni gjort? Inlåst på ett plan,långt ifrån din familj, långt ifrån kärlek,kramar och pussar. Mamma, jag minns verkligen hur jag led mig dig då. Idag är nog den där storyn styrka för dig. Det har tagit dig ett steg längre i din sorg. Du är en sådan fantastisk Mamma. När jag tänker på allt du har gjort och gör för mig blir jag tårögd. När jag blir Mamma, vill jag bli som dig. Jag är så stolt över dig.När det gäller dig, Pappa, så tror jag du vet, vad du är för mig. Du är för mig, min sanna kämpe. Du är min Pappa, som varje dag förvånar mig med din styrka. Det är fantastiskt och se dig, kämpa med din sorg och din cancer. Längtar till i sommar,när vi ska grilla grillskivor igen, då är Pappa Larsson i sitt esse.. ;)
Tillbaka till chocken, till alla minnesannonser, till begravningen, till alla artiklar i tidningen, till alla idioter som skrev och lade upp klipp på Flashback,till alla bilder, till alla journalister som ringde under en lång tid. Detta är bara en liten del av allt man går igenom det första veckorna efter beskedet. Då tyckte vi det var alldeles för mycket, idag ser vi tillbaka att detta var en del då,men idag lever vi ett liv. Ett liv? Hör ni?? Vi lever. Allt det vi har gått igenom har gett oss så mycket styrka.
Tillbaka till alla som ville hedra Tobias…♥
Vi torskade idag, och du hade hånat mig för jag får ta på mig de flesta målen. Fan jag behöver dig tobbe, kom hem!
Daniel Johansson- Vad du är saknad! Dina råd, dina svar, din kärlek! Kom tillbaka behöver dig här!!
Att fylla år utan dig är så jävla sjukt! Att inte få se ditt namn bland gratulationerna gör mig så ledsen och det är så orättvist att du inte finns med oss längre och kan uppleva allt som vi skulle göra tillsammans! Det går inte en minut utan att jag tänker på dig och saknar dig! Du är så otroligt jävla saknad!!
Joakim Friberg- Jag saknar dig Tobbe!
Jesper Hjalmarsson- Vi spelade för dig idag Tobbe! Det var ingen jättematch men 3 poäng, precis som du vill ha det!;)
Daniel Nilsson- Tobbe, finner fortfarande inga ord. Det är bara en vecka sedan du dansade så som bara du och din bror kan göra, fyfan vad du bjöd på dig själv och vad vi hade roligt. När du letade efter en klocka åt din bror blev du aldrig nöjd, du tyckte att alla såg så oäkta ut, du ville att han skulle ha den finaste. Och det är bland annat så jag kommer minnas dig, alltid så omtänksam.
Victor Sundqvist- Jag saknar dig, tack för allt kungen!
Damir Hadrovic- Mitt "gamla" hjärta sörjer inte bara en äkta vän utan en person som påverkade så många andra på ett fint sätt. Ord kan inte beskriva hur mycket du betyder för mig Tobbe! "Alltid älskad, aldrig glömd #10" kommer sys in på min matchtröja för att hedra ditt minne! Vila i frid nu och ta hand om din älskade Elin Jorden är 4 änglar fattigare... Du kommer aldrig bli glömd, ALLTID älskad!!
Alexander Gerdtham- Tobias, du är en av mina äldsta vänner och trots det vet jag inte vad jag ska skriva. Jag ser på gamla videoband från vår barndom där vi spelar fotboll, du vet de banden jag visade för dig i vintras då du sa att du blev tårögd av nostalgiska minnen. Jag ska se till att ge din familj alla de videoband som du och dina syskon är med på, det är det minsta jag kan göra. Nu sitter jag själv här, tårögd - en underdrift förmodligen. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt skriva detta inlägg. Det känns som om de ord jag väljer är underlägsna stundens allvar och jag bara raderar efterhand som jag skriver. Tack för alla minnen, tack för att du kom ihåg min födelsedag i söndags - jag ska inte glömma din.
Det var även många andra som öppnade sina hjärtan…
-Jag kände dig som en kämpe som gav allt för sitt kära V.GIF. Saknaden kommer att bli stor men vi andra får spela för dig. Hoppas att det kommer att göra dig glad där du nu finns. Tack Tobbe och vila i frid.
-Två gånger i livet skulle jag hinna bo granne med dig. Men det fanns inte tid för en tredje gång. Kan inte beskriva sorgen.
-En av de goaste människor jag träffat, älskar dig kompis!
-Du kommer alltid vara i våra hjärtan -Så jävla orättvist! Du kommer vara sjukt saknad!!
-Det känns så overkligt, kommer sakna dig vännen!!!
-En av det absolut finaste människorna jag har fått lära känna, livet är så orättvist
Minneskrönika: Tobias Larsson #10
Med stor sorg och saknad har vår lagkamrat Tobias Larsson lämnat oss. En tragisk bilolycka i Thailand gjorde att du nu lämnar ett stort tomrum i Varbergs GIF Fotboll. Idag fick vi spelare beskedet som vi aldrig någonsin ville ha. Efter en trafikolycka i Thailand har vår lagkamrat Tobias Larsson omkommit tillsammans med sin flickvän och två andra vänner. Tobias, eller som han alltid kallades "Tobbe", har varit med och byggt upp laget och vår förening till där vi står idag. Redan efter konkursen visade Tobbe att han var redo att axla manteln som släpande speluppbyggare på mittfältet. Trots att han för fyra år sedan knappt var färdigvuxen junior spelade han med stort ansvar och med en rutin som liknade en seniorspelare.
Tobbe har sedan den tiden, genom hela sexan, hela femman, hela fyran och även i fyran Elit visat sig stå pall för det mesta som drog genom mitten på den gröna mattan och du gjorde det med den äran. Under den tid du spelat fotboll med oss har du varit på rätt plats, vid rätt tillfälle. Timat in rätt sekund när situationen uppstod och löst den på bästa sätt. Det du nu råkade ut för kunde inte ens din spelbegåvning rädda dig ifrån. Tyvärr råkade du nu befinna dig på fel plats i fel sekund. Och denna sekund blev ödesdiger. En sekund som gjorde att du rycktes bort från oss. Familj, vänner och lagkamrater. En sekund som kom alldeles för tidigt.
Det var med stor sorg spelartruppen samlades i klubblokalen idag. Det var med stor sorg som vi slöt oss samman för att hedra ditt minne inom vår förening. Ett minne som kommer leva kvar under mycket lång tid. Du gjorde ett avtryck inom föreningen som är svårt att efterlikna. Ett tomrum som inte går att fylla. Ett tomrum som idag blev särskilt påtagligt för oss alla. En plats i vårt omklädningsrum gapar tom. Tom, sånär som på din tröja, dina skor, din Arsenalsouvenir och ett brinnande ljus.
Ett brinnande ljus som hjälper oss att minnas dig och att sakna dig. Resan upp till Påskbergsvallen idag var den tyngsta vi spelare har gjort. En resa till vårt andra hem som inte kändes rolig. Det var något som fattades. Det var Någon som fattades. Många pratar om att dit du nu har kommit är en bättre plats. För dig var Påskbergsvallen en bättre plats och det är där du hör hemma. Tillsammans med oss andra. Även om du nu har lämnat oss, kommer du alltid att vara med oss. Du kommer att finnas med under våra träningar och våra matcher. Du lade ner din själ hos Varbergs GIF och den lever kvar bland oss som spelar vidare. Varbergs GIF Fotboll kommer alltid att vara med dig.
Efter att ha gått igenom allt det här kan jag inte hålla tillbaka tårarna. All denna kärlek. Tänk vilken begåvad, omtänksam, fantastisk, rolig, snäll och underbar person du var, Tobias. Jag är evigt tacksam att jag fick just dig som min storebror. Dessa 4 år har varit smärtsamma. Det är med tunga steg jag varje dag kliver upp ur sängen. Den senaste tiden har varit extra tung. Men för min egen skull och för min omgivnings skull, har jag tagit tag i det. För det vet jag att du hade sagt, om jag bett dig om råd. Du ville alltid mitt bästa..Det tar jag med mig. Att nå toppen utan dig,blir svårt,men jag ska kämpa, tills det är min tur att lämna. Men jag säger som en av dina kompisar sa, Jag längtar tills vi ses igen. Dagen då du står och vinkar, och med ditt stora leende välkomnar oss till andra sidan. Vi kommer alltid älska dig.

11 Januari 2016
"Jag älskar dig, Tobbe. Håll ställningarna där uppe så syns vi snart. Jag ska göra mitt allra yttersta för att axla din roll som en helt underbar storebror och älskad människa. "
♥♥♥
Och idag 11 Januari 2016 skriver jag...

BÄSTA VÄN

Du lever inom mig.
"Du är den enda jag tänker på, fast jag vet att det inte går, så slår jag ditt nummer och ringer ändå. Vet inte varför, men jag bara gör så. Jag hör din röst i ett telefonsvar, inbillar mig att du finns kvar. Om jag blundar och väntar ett tag, så kanske jag vaknar och du är tillbaka, så kan vi mötas och prata igen. Ta upp där vi slutade för längesen. Sanningen är att du är borta för alltid. Och jag ber att vi ses i nån framtid.Tills dess ska jag hålla mig stark,och bära dig med överallt.
Jag vill att allt blir som vanligt, utan dig känns jag trasig. Du lever inom mig, och det kan ingen ta ifrån mig .Kan sakna småsaker ,sånt där man tar förgivet. Och när man inte har kvar det vill man ha det hela tiden. Men jag vet att du hör mig nu,för jag kan känna din energi. Även om du inte rör mig nu är det som att du är här brevid. Så svårt att acceptera hur vi ska fortsätta att leva, men vi ska minnas dig som en vinnare aldrig någonsin som besegrad. "
FÅ NYA PESPEKTIV OCH VÄRDERA ALL MIN TID,
FÖR INGA KRONOR HÄR I VÄRLDEN KAN KÖPA TILLBAKA LIV!!
Saknaden är enorm och fruktansvärd tung, fruktansvärd jävla tung.
