www.mybrotherinheaven.blogg.se

 

ett mönster som jag älskade.

 

 

 Det var i december du tog mestadels av dina saker och stängde dörren om dig och gick. Du gick och gav upp hoppet om oss. Jag kände på mig att du började  tröttnade på oss och mig. När jag kände efter, gjorde det så ont, för jag ville inte ge upp. Även fast jag var så ledsen en del av vår relation, ville jag inte ge upp, dig. Min trygghet. Du var ju den jag delade allt med. Jag delade mer än minnen med dig, jag delade en lägenhet, ett samboliv med dig, som jag i princip varje dag älskade. Vi hade ett mönster på våra vardagar som jag inte ville bryta. Att få komma hem,lägga sig brevid dig och pussa dig varje dag, var för mig något alldeles extra,

 

 

Nu 4 månader senare, packar jag ihop mitt och du hämtar resterande saker som är dina. Jag packar ihop alla minnen från fästningsgatan och plockar med mig det upp till Bäckgatan. Även fast jag inte hann bo här länge, så tar jag med mycket härifrån, dels också för att Daniel bodde här innan mig. Att lämna fästningsgatan känns i hjärtat, men förhoppningsvis ger min adress och min nya lägenhet mig en nystart. En nystart som är så välbehövlig.

 

I mitt liv har jag velst bryta flera mönster,men mönstret med dig, var ett jag ville bygga ihop och jobba för. Men tyvärr hjälper det inte att en vill, det måste komma från båda hållen och det gjorde det tyvärr inte denna gången.

Jag tror på en fin framtid,även fast den sista tiden har varit riktigt jobbig.
Du kommer alltid betyda väldigt mycket för mig.