www.mybrotherinheaven.blogg.se

Det spelar ingen roll om solen skiner eller regnet öser ner. Det spelar inte heller någon roll om jag är glad eller ledsen, för det är du och dina låtar som väcker känslorna till liv. Jag kan ibland gå i solen och lyssna till dina låtar, och bara le, men jag kan också sitta inne och bara gråta. Det finns stunder jag aldrig ville uppleva,men som jag gjort,tillsammans med din musik. Begravningen för Tobias och Elin, var en sådan stund. Jag trodde inte musik kunde beröra så mycket, som den gjorde då och som den även gör idag.
Du är helt fantastisk, Håkan.

 

Vem kysste Elin,bakom ryggen på Marie?
Var det den store poeten, som hon var förälskad i?

Har idag suttit och läst igenom din gamla blogg. Du skrev alltid så jävla bra. Antingen berörde dina inlägg,eller så satt man och mest och skrattade åt dom. Jag minns att när du hade studenten och Ayia Napa framför dig, skrev du väldigt mycket i din blogg och eftersom min tid är inne nu, tänkte jag dela med en del du har skrivit. Fan, jag saknar dig så otroligt mycket,men jag lovar dig, jag ska uppleva hela denna jävla resan ändå, för det vet jag att du hade velat att jag skulle göra.

Ur Tobias arkiv:

 

6 Juni 2009
"Vet knappt om jag skriver nykter eller onykter men:
Tequilaaa, Saraaaaaaa, fylla, spya, GG, Baccardi.
AYIA FUCKING NAPA!

En vecka som jag aldrig glömmer."

"Imorgon går tydligen 200-dagars av stapeln. För ett år sedan var det vi som räknade dagarna och hade Napa i kikaren (visserligen funderar somliga av oss på att, återigen, göra Napa osäkert i juli-10) men tiderna förändras och studenttiden, our fucking time of life, är ett avslutat kapitel. Själv minns jag 200-dagars som igår. Jag, Filip och Dannyboy agerade musketörer och helt okryddat var den utklädnaden den bästa under Oscars den kvällen. Men å andra sidan, vem lägger till vem och vad man är utlädd till när dimman är som tätast? Att hälsa med de vanliga standardfraserna var för oss förstföddsa nittiotalister obekant. Istället kunde det låta: ”Kul att se dig. Vad fin du är. Men vad ska du föreställa?” Jag antar att det lär bli samma grej imorgon. Annars var 200-dagars jävligt lyckat; Axel däckade på toaletten och vaknade upp full och utan minne dagen efter. Filip brände nästan ett fyrsiffrigt belopp i baren och själv brände jag 700 och som grädden på moset så stals mitt bankkort. Drygt 2000 länsades och största delen av pengarna spenderades på Akropolis enligt kontohistoriken. Så här i efterhand har jag funderat över det mest komiska med hela grejen och jag väljer mellan följande alternativ.

1. Att jag ringde, väldigt onykter, och spärrade mitt bankkort. Stackars Handelsbanken.
2. Att idioten till tjuv spenderade pengarna på stans sunkigaste pizzeria, vilken loser. Jag hade kanske inte väntat mig att killen skulle investerat i ett byggnadsprojekt eller skänkt bort pengarna till Röda Korset, men Face, MQ, Davids eller vad fan som helst?

200-dagars var överlag den sjukaste festen. Flest människor gjorde bort sig och flest människor hade svaga/obefintliga minnen av kvällen. Fantastiskt kul var det och jag är uppriktigt avundsjuk på alla treor som kommer beträda Oscars imorgon."

 

 

 

"Kommer aldrig att glömma hur Daniel vek sig av skratt när jag, på den första studentfesten, fick mitt bankkort stulet och länsat på 2500 kr (tjuvarna spenderade det mesta på Akropolis för den intresserade). Han verkligen njöt av att se min bedrövade min morgonen efter och var inte sen att påpeka det för både släkt, vänner och lagkamrater.
För att bevisa vår hatkärlek emellan kommer här en payback.
Daniel var enligt rykten, fantastiskt jättefull i måndags på Club Monday och visst, inget fel med det. Men grejen är att killen tappade sin plånbok destanion unknown och det finner jag väldigt tillfredsställande. Plånboken innehöll nämligen bankkort, körkort och leg.
Riktigt kul tycker jag. Vore riktigt nice om han fick visa upp passet på Oscars nästa gång."

 

♥

Och som pricken över i:et tänker jag också dela med mig av ett inlägg från Elins blogg.
Det är bara en mening tillägnad Tobias,men vafan gör det när det berör enda in i själen?

"Vart jag än är och vart du än är så kommer jag alltid älska dig Tobbe!"

 

 

 

 

 

Och på tal om apan..

 så kom Lena & Mikael hit igår. De skulle komma hit för en italiensk afton med mamma & pappa eftersom de åker till Rom tillsammans efter påsk. Lena hade ringt mamma i veckan och sagt att de hade hittat en precis likadan apa, som Tobias hade, nu när de hade rensat bland alla sina saker,  eftersom de ska flytta. Lena sa att hon tyckte vi skulle ha den hos oss. De hade bestämt att den skulle få bo hos oss och dela båda glädje och sorg, vilket vi självklart ville. Att vi skulle ha kvar Tobias apa efter han gått bort, fanns inte i våra huvuden,eftersom det var Tobias, det var hans favorit, i alla lägen. När det sedan dyker upp en likadan, fast i en mindre version, ser jag bara glädje. Jag tänker på Tobias och jag känner också att han har det bra, riktigt jävla bra. Jag vet också att kopian av apan som sitter i vårt hus, är under jorden med dig.

 

Så TACK,  Familjen Svenberg.

 

 

 

 

 

Håkan Hellström, har gjort det igen!

 

 Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni hör musiken, som jag just nu spelar till er.

Ni hade älskat varje sekund av låten.

 

Tobias♥Elin

 

 

 

Balen, Ayia Napa, Studenten,Summerburst

 

Kan ni förstå att jag längtar...?!!

men det är den här, som är den riktiga.
Det här är min bild, och min verklighet.
-
Att stå på sina egna fötter, att göra sina egna val, att förändras som person och inte kunna göra något åt det, är en utmaning. Jag har hört att jag är en förebild för många, att jag är stark, att jag fortfarande är tjejen som skrattar, ler och kämpar mig igenom ett liv, som de inte ens vill föreställa sig och JA, ni har rätt. Jag kämpar,jag skrattar,jag ler och jag står på mina egna ben, jag är stark, men jag också jävligt svag. Det behövs inte mycket för att jag ska vara på botten och knappt orka upp. Det krävs inte mycket för att jag ska börja gråta, eller känna att livet är meningslöst. Jag försöker vara glad,jag försöker vara den personen jag var innan du gick bort, men det är så svårt, så fruktansvärt jävla svårt. Jag kan inte förklara för någon hur jag känner mig, inte en enda jävel. Många ser mig bara skratta, och tror att mitt liv är perfekt, att jag glömt allt,men det är fel, så jävla fel.

 

Det är inte bara saknaden och sorgen som trycker ner mig,det är så mycket mer. Jag har förstått att många drar sig bort, många vill inte säga eller göra något, för att dom är rädda att det ska bli fel, eller så vill man bara inte,man vill inte bry sig, och man försöker bara tro sig veta hur det är, när man egentligen inte har en aning. Man skapar sig en bild och tror att det ska gå över med tiden, men det gör det inte.

Då du levde, var mitt liv som ett paradis. Jag kunde inte ha det bättre. Mina vänner var och är fortfarande helt otroliga,min familj och släkt är något utöver det vanliga,men det saknas någon, och det är du, Tobias. 
Jag tackar dig för varje sekund jag har fått uppleva med dig. Men.. när du lämnade mig och alla andra, blev det inget paradis längre, och tyvärr kommer det heller aldrig att bli det igen

 

Jag kan inte beskriva i ord, hur tomt det är och hur mycket jag saknar dig.

 

♥