Sluta aldrig kämpa, ge aldrig upp
1 Februari
I fredags var det en väldigt jobbig dag med mycket känslor, smärta och tårar. Jag tillbringade en stor del av dagen hemma med familj, släkt och vänner men jag stod också vid graven och funderade på hur livet kan ta slut så fort. Det har varit ett händelserikt år på många sätt och vis, jag har gått igenom det värsta året i hela mitt liv, men jag har också gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Det känns så fel att inte ha dig här, att behöva gå till graven för att se att allt är okej. Du skulle bara veta hur många som uppskattade dig,Tobias. En god vän till dig men även mig sa igår, att du alltid gjorde så han kände sig hemma, att han kände sig trygg och glad. I din närhet var han den personen han ville vara. Att du inte idag finns med oss, gör så jävla ont. En annan vän till dig sa såhär "Jag försöker hela tiden intala mig själv att du är på ett bättre ställe men sen skakar jag på huvudet, det är här hos oss du hör hemma och ingen annanstans! Du är så otroligt saknad, så sjukt saknad mannen! Du var den som hela tiden höll humöret uppe när det var jobbigt! Det var alltid du som ställde upp och gav goda råd när allt kändes hopplöst! Det var alltid du som ordnade saker för alla andra! Listan kan göras så otroligt lång för det fanns inga gränser för din givmildhet, din omtänksamhet din glöd för att alltid hjälpa andra även om det var jobbigt för dig själv." Du hör ju själv, jag är så stolt, så jävla stolt över dig,Tobias. Jag har inga ord som kan beskriva, min kärlek eller min saknad till dig. Texterna kan bli långa, men dom kan aldrig beskriva fullt ut, aldrig någonsin.
I fredags var det en väldigt jobbig dag med mycket känslor, smärta och tårar. Jag tillbringade en stor del av dagen hemma med familj, släkt och vänner men jag stod också vid graven och funderade på hur livet kan ta slut så fort. Det har varit ett händelserikt år på många sätt och vis, jag har gått igenom det värsta året i hela mitt liv, men jag har också gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Det känns så fel att inte ha dig här, att behöva gå till graven för att se att allt är okej. Du skulle bara veta hur många som uppskattade dig,Tobias. En god vän till dig men även mig sa igår, att du alltid gjorde så han kände sig hemma, att han kände sig trygg och glad. I din närhet var han den personen han ville vara. Att du inte idag finns med oss, gör så jävla ont. En annan vän till dig sa såhär "Jag försöker hela tiden intala mig själv att du är på ett bättre ställe men sen skakar jag på huvudet, det är här hos oss du hör hemma och ingen annanstans! Du är så otroligt saknad, så sjukt saknad mannen! Du var den som hela tiden höll humöret uppe när det var jobbigt! Det var alltid du som ställde upp och gav goda råd när allt kändes hopplöst! Det var alltid du som ordnade saker för alla andra! Listan kan göras så otroligt lång för det fanns inga gränser för din givmildhet, din omtänksamhet din glöd för att alltid hjälpa andra även om det var jobbigt för dig själv." Du hör ju själv, jag är så stolt, så jävla stolt över dig,Tobias. Jag har inga ord som kan beskriva, min kärlek eller min saknad till dig. Texterna kan bli långa, men dom kan aldrig beskriva fullt ut, aldrig någonsin.
Kvällen spenderade jag med mina favorit tjejer på Black Pearl, vi tog igen lite tid som vi missat och bara pratade,skrattade och tog hand om varandra!♥
2 Februari
Igår var det en väldigt jobbig morgon. Tårarna rann och jag hade svårt att inse hur mitt liv faktiskt ser ut nu och hur det kommer att bli framöver. Det som fick mig att le var att det kunde ha varit så mycket värre. Jag kunde inte haft kvar resterande familj, jag kunde inte ha haft den släkt jag har eller dom vännerna jag har, men det har jag och det är jag så glad över! Jag tog vid 12 sedan en lunch med världens finaste Olivia, som äntligen kommit hem efter en lång vistelse i Thailand. Det var skönt att äntligen ha det där leendet framför mig igen, jag har saknat dig så. Vi åkte sedan till graven, solen lyste och det kom inte en enda vindpust. Det var så fint, och jag försökte blunda och ta in all den kärlek som faktiskt finns på denna platsen,men det går inte. Det är så fel att du ligger där under. Jag vill bara gräva upp dig. Visa dig, all den kärlek och glädje du var värd. Du var inte klar med ditt liv än, inte på långa vägar. Olivia sa att hon inte sett någon finare gravplats och hon har rätt, det finns ingen finare plats än där, under trädet, bortskilt från alla andra gravar. Det finns bara du, du och din älskade Elin, vilket känns så rätt. Ingen av oss hade velat begrava er, om ni inte var med varandra. För mig är ni KÄRLEK, som inte kan leva, men inte heller dö. Efter en tung stund och en massa kramar från min kära Olivia, träffade jag sedan Sofie, Amanda & Johannah, vi åkte ut på en liten roadtrip, och efter det åkte jag hem, åt god mat med Mamma & Pappa och sen vidare ut igen, till Malin där även Frida var. Vi förfestade och avslutade sedan kvällen på Oscars,vilket var riktigt jävla roligt. Vi dansade, drack drinkar och skrattade.
Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er alla,det går inte.
Ni är helt fantastiska. Jag kan ibland gråta av lycka när människor kommer fram och ger världens största kram, eller viskar i mitt öra och säger hur glada dom är att dom känner en sådan familj vi. Att jag som person är så jävla stark och att bröderna Larsson har gjort ett sådant stort avtryck i deras liv! Det är sådana här kvällar jag mår bra, jag känner att livet är värt att leva. Jag har roligt,jag skrattar och umgås med dom jag tycker om allra mest. Ibland måste man unna sig ha roligt,även fast det gör ont inom sig. Det kan kännas förjävligt och rent ut sagt åt helvete vissa dagar men ibland kan det till och med kännas för jävla bra, så det är bara att fortsätta.
Igår var det en väldigt jobbig morgon. Tårarna rann och jag hade svårt att inse hur mitt liv faktiskt ser ut nu och hur det kommer att bli framöver. Det som fick mig att le var att det kunde ha varit så mycket värre. Jag kunde inte haft kvar resterande familj, jag kunde inte ha haft den släkt jag har eller dom vännerna jag har, men det har jag och det är jag så glad över! Jag tog vid 12 sedan en lunch med världens finaste Olivia, som äntligen kommit hem efter en lång vistelse i Thailand. Det var skönt att äntligen ha det där leendet framför mig igen, jag har saknat dig så. Vi åkte sedan till graven, solen lyste och det kom inte en enda vindpust. Det var så fint, och jag försökte blunda och ta in all den kärlek som faktiskt finns på denna platsen,men det går inte. Det är så fel att du ligger där under. Jag vill bara gräva upp dig. Visa dig, all den kärlek och glädje du var värd. Du var inte klar med ditt liv än, inte på långa vägar. Olivia sa att hon inte sett någon finare gravplats och hon har rätt, det finns ingen finare plats än där, under trädet, bortskilt från alla andra gravar. Det finns bara du, du och din älskade Elin, vilket känns så rätt. Ingen av oss hade velat begrava er, om ni inte var med varandra. För mig är ni KÄRLEK, som inte kan leva, men inte heller dö. Efter en tung stund och en massa kramar från min kära Olivia, träffade jag sedan Sofie, Amanda & Johannah, vi åkte ut på en liten roadtrip, och efter det åkte jag hem, åt god mat med Mamma & Pappa och sen vidare ut igen, till Malin där även Frida var. Vi förfestade och avslutade sedan kvällen på Oscars,vilket var riktigt jävla roligt. Vi dansade, drack drinkar och skrattade.
Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er alla,det går inte.
Ni är helt fantastiska. Jag kan ibland gråta av lycka när människor kommer fram och ger världens största kram, eller viskar i mitt öra och säger hur glada dom är att dom känner en sådan familj vi. Att jag som person är så jävla stark och att bröderna Larsson har gjort ett sådant stort avtryck i deras liv! Det är sådana här kvällar jag mår bra, jag känner att livet är värt att leva. Jag har roligt,jag skrattar och umgås med dom jag tycker om allra mest. Ibland måste man unna sig ha roligt,även fast det gör ont inom sig. Det kan kännas förjävligt och rent ut sagt åt helvete vissa dagar men ibland kan det till och med kännas för jävla bra, så det är bara att fortsätta.
Min ängel där uppe, vill aldrig se mig sluta kämpa eller ge upp, så varför göra det?
Jag tänker leva, och jag tänker göra det för dig, Tobias.
♥
Kommentarer
Trackback
