My brothers and I.. ♥

I will tell your story, and keep you alive,the best I can.
-

Som liten var jag ganska blyg och feg av mig och jag blev varje dag kallad "Bratwurst" (tjock korv) och  " Fisen" osv av er . Det var liksom era smeknamn till mig. Även fast jag hatade det och det drog ner mitt självförtroende som fan så tog jag det. Eftersom jag inte hade någonting att säga till om fick jag helt enkelt va den där lilla systern som ni bara retade.Kul var det inte men nu unnar jag er det, speciellt för din skull Tobias. För ibland var det ju faktiskt så att vi retade dig med,men istället för "prickekorv", haha! Och du blev lika arg som mig men som vanligt vågade du inte erkänna det,utan du skulle leka den coola storebrorsan som inte brydde sig... ;) Det är sådana här stunder jag saknar. Även fast vi mognade med åren och slutade kalla varandra massa skit, så hade vi ändå våra stunder ibland och det var våran kärlek till varandra. Det låter kanske konstigt? Men så var de. Syskonkärlek behöver inte alltid vara kramar,pussar, fina ord och ja ni vet själva, utan det kan också vara en annan slags kärlek och en sådan hade vi. Vi har alltid varit lite speciella..?! Fråga mig inte varför, men jag gillade de. Folk har alltid kallat oss bröderna Larsson och lillsyrran typ. Som vanligt hamnade jag inte direkt i centrum men vem fan bryr sig?
De är ju ni som har gjort den jag är idag.
Ni är dom jag har sett upp till och ni är också dom som jag alltid kommer vara så jävla stolta över♥
-
Nu när det bara är jag och Daniel kvar är allt så annorlunda. Jag kom ihåg när du Tobias tog studenten, och sedan 1 år senare du Daniel. Allt var så perfekt och när ni sprang ut, kändes det som om jag var lyckligare än er, bara för att jag fick se er så glada. Att få stå där med er,mamma,pappa och släkten var helt fantastiskt.  Det är sådana stunder man aldrig kommer att glömma. Och nästa år är det min tur.. Utan dig Tobias. FAN. Jag blir arg bara jag tänker på det men samtidigt vet jag att av någon jävla konstig anledning kommer det vara min bästa dag i hela mitt liv, trots att du inte är där. Men du lever inom mig, vad jag än gör,det vet du. Och det bästa av allt är att jag vet att du alltid sa till mig att det var den bästa stunden i ditt liv,studenten,napa och balen. Du sa till mig att jag skulle ta vara på stunden i skolan nu för att jag hade de bästa dagarna i mitt liv framför mig, och dom orden kommer jag ta med mig.
-
Tobias & Daniel, även fast ingenting kommer bli som förut så kommer det alltid vara vi.
Ingenting kommer komma emellan oss och våra minnen lever alltid kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0