Klockorna slutar aldrig ringa..
Idag var de konfirmation för Lina, våran fina kusin. Hela tillställningen i kyrkan var väldigt jobbig trots en präst fylld med humor. När klockorna ringde och ett par för oss väldigt sorgliga låtar började spelas, kunde man inte hålla tillbaka tårarna. Det kändes som man satt på begravningen och även fast vi inte kunde haft en finare begravning för T & E, så knyter sig riktigt hjärtat när man sitter i en kyrka och inte ens orkar tänka klart vad man EGENTLIGEN håller på med för stunden. Lina, vi gjorde detta för dig idag,jag hoppas du uppskattade det.
Du var så himla fin. Ditt leende och ditt skratt fick mitt att orka hela stunden där inne, Tack!
Och mamma, utan dig är jag ingenting. Tillsammans klarar vi allt. ♥
Min underbara dotter, tack för Ditt stöd igår. Ja, vi klarar allt tillsamns! Puss, puss
Jag älskar Dig <3
