1 FEBRUARI 2012, JAG ÄLSKAR DIG
Jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva detta mörker,
detta tomrum och denna fruktansvärda saknad, efter en sådan person som du.
Tobias, du finns alltid i mina tankar då tiden går. Du finns alltid i mitt hjärta då dagar blir år. Jag ser dig i drömmar, så verklig som förr, och vem vet? Kanske ser du ner på mig från himlens dörr? En sak ska du veta, jag ska alltid vara dig nära, även om du inte är här min kära och även om saknaden är stor så kommer du alltid vara VÄRLDENS BÄSTA STOREBROR!
Det är svårt att få fram ord, för att beskriva hur fruktansvärt jävla bra du var. Så många underbara minnen du delade med oss allihop. “Alltid älskad, alltid saknad” är något som dykt upp på nästan varje hedring till dig, och det är precis det som beskriver dig bäst och det ÄR också det du alltid kommer att vara. Alla vet hur snäll du var, alla vet hur glad, rolig och omtänksam du var och alla vet också hur fantastisk du var. Som lillasyster till dig, kan man inget annat än att vara stolt och det är precis vad jag är. Stolt över att jag fick vara en del av dig.
Alla minnen vi har delat är det ingen som kan ta ifrån oss och det känns för mig så himla bra. Ingen kan någonsin komma emellan och tro sig veta något annat om oss som inte stämmer, för det som stämmer vet vi och det är det och alla andra de andra ljusa stunderna vi ska bära med oss.
Jag minns på nyårsafton när du ringde mig och frågade om jag ville hänga med dig och Elin till fästningen för att fira in det nya året. Först sa jag såklart ” Nej, varför skulle jag?” cool syster som jag är. Men sen så ångrade jag mig och gick med er ner. Vi stod där på stranden allihop och tittade på fyrverkerierna och drack champagne. Vi hade båda fått ett sms av pappa kl.19.30, där han hade skrivit
”Gott nytt är” och som vi skrattade. Dels för tiden, att det var så pass tidigt och också för att pappa aldrig kan stava på sms. Vid tolvslaget höll du och Elin varandra i handen, och jag stod en bit ifrån för att inte ”störa” men ändå så hörde jag, orden ni sa till varandra under tolvslaget.
“Jag älskar dig, låt oss göra 2012 till ett bra år” och så kysste ni varandra.
Den stunden är för mig oförglömlig i detta nu, just för att ni var med varandra.
Ni var med varandra då och ni är med varandra nu… ♥
Jag minns också att du alltid klagade på att jag hade ett dåligt ordförråd, och det kanske jag har, men om man jämför med dig, så var det ju ingen som hade bra... Det är typiskt sådana grejer, som vi ibland kunde skratta åt. Hur fruktansvärt dålig jag var på allt, jag kunde ju nästan ingenting enligt dig och när jag väl kunde, så var det ju bara väldigt konstigt och självklart var det iså fall av dig jag hade lärt mig det. Det kunde ju inte ha varit från någon annan. Du hör ju själv, även fast vi ibland kunde ha våra stunder då vi bara var arga på varandra så hade vi det faktiskt väldigt bra, vi skrattade och var med varandra och det är jag nu så tacksam för. Jag ångrar inte en minut tillsammans med dig, brorsan.
Du är och kommer alltid vara en del av mig.
Jag älskar dig!
/ Din syster
Amor vincit omnia♥
”Kärleken övervinner allt”
