Stor sorg och saknad
Jag vet att vi har en dröm och det är att se vårat egna syskon, vår egen son/dotter eller vän vid liv igen.
Vi vill se dom skratta och le, precis som dom gjorde då. Det är med en stor klump i halsen jag skriver detta. Att Varberg har tystnat ännu en gång för en ung kille är så overkligt. Detta händer bara inte. Som i tidigare inlägg säger jag igen att alla tankar går till dig och din familj.
Jag vill också säga till familjen att jag vet hur det känns. Hela min familj förstår. Och jag vet att vi inte kan få tillbaka någon vid liv igen men vi kan hjälpa till, man kan finnas där, som ett stöd.
Det är fruktansvärt allt som händer här just nu. Jag har svårt att le och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte heller vad jag ska säga eller göra. Jag har ingen ork. Jag blir bara så rädd och orolig.
Det får inte hända något mer nu, det har hänt tillräckligt.
Tobias ♥
-
Elin
-
Johan
-
Frida
-
Johan
Kommentarer
Trackback
