Man slutar aldrig förvånas
Fallet är nu avskrivet.
En vän sa till mig igår att dom nyheterna som kommer ut på Aftonbladet alltid känns så långt bort. Det gäller aldrig sig själv eller någon i ens närhet. Men plötsligt är det åter igen en nyhet på på första sidan som gäller ens egna bror.Det har gått mer än 1 år och nu är domen klar, det blir böter, men inget fängelse för han som körde lastbilen. Jag vet inte vad jag tycker om detta ens, jag kan inte beskriva i ord hur irreterad jag blir på nyheter osv. Det har t.ex. skrivit att vi godkänt att domen nu är klar,men vafan är det vi ska godkänna? Vad kan vi ens göra åt saken? Om det var ett hjul eller om chauffören somnade spelar väl fan ingen roll. Han dödade 5 personer, varav 4 unga,friska ungdomar från Varberg som hade hela livet framför sig och varav en är min egna bror och den andra min brors flickvän.
Ingenting går att ändra, det spelar ingen roll hur det gick till för Tobias är död och det kommer han alltid att vara....Saknaden är fruktansvärd att bära och varje dag är en ny utmaning men också en dag närmare tills vi ses igen. Jag ställer mig fortfarande frågan... Varför kom ni på den vägen, just i den jävla sekunden..?
Saknaden är enorm och en sådan här dag, gör det ännu mera ont att läsa om olyckan.
Vi glömmer er aldrig!
Saknaden är enorm och en sådan här dag, gör det ännu mera ont att läsa om olyckan.
Vi glömmer er aldrig!
♥
Artikeln som kom ut igår 24/2-2013 om olyckan förra året.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16303836.ab
Musiken beskriver allt
"Jag svär jag tackar dig för alla våra minnen,
jag hoppas du är stolt när du ser mig från himlen.
jag hoppas du är stolt när du ser mig från himlen.
Jag saknar dig, jag saknar dig min bror.
Jag sa,jag saknar dig, mer än vad du tror.
Vi ses på andra sidan,
men tills dess kommer jag sakna dig min bror."
Ken Ring, Million Styles
KÖRKORT!
KÖRKORT!√
FAN, vad bra det känns. Glädjen är riktigt stor inom mig idag och lättnaden är enorm. Den jävla tyngden som var över mina axlar imorse släpptes helt kl 09.40 idag, när jag fick reda på att jag var GODKÄND!
Att vara ägare av ett körkort känns så fruktansvärt jävla bra. Det bästa med det är att jag när som helst på dygnet bara kan ta en bil och åka till dig,Tobias. Att känna friheten av att kunna få vara med dig när jag vill och inte anpassa mig efter andra! ♥ Det betyder så jävla mycket, lika mycket som du betyder för mig.
Jag vet att det var DU, som hjälpte mig att fixa detta,min ängel.
TACK!
Idag får man fan vara stolt över sig själv, GLAD tjej!
14 Februari, Happy ♥-day!
jag tänker på dig, min älskade storebror
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av det.
Att falla till botten, slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.
En vacker dag, ses vi igen
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av det.
Att falla till botten, slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.
En vacker dag, ses vi igen
En hyllning från min bästa vän
I måndags fick jag en frågan av min bästa vän, Amanda om hon fick skriva ett hyllningstal till mig, för hon hade det som uppgift i skolan. Jag tackade självklart JA, och sen var det inte mer med det. När Amanda sedan var klar med talet skickade det hon till mig och jag började sedan läsa det, och redan efter första ordet fick jag en tår i ögat, texten var så otroligt fin. Du är fantastisk på alla sätt och vis och jag älskar dig, så himla mycket!
Tack för att du är du, och för att du är min bästa vän.
Tack för att du är du, och för att du är min bästa vän.
Talet tänker jag inte dela med mig av här, utan det finns i mitt hjärta och det är där det ska finnas, föralltid.
Att du varje dag kommer och ger mig en kram, eller en puss på kinden,betyder allt.
Du är äkta vän, en sådan jag aldrig drömt om.
Du är äkta vän, en sådan jag aldrig drömt om.
♥
Jag är mig själv, och det kommer jag alltid att vara.
Hela tiden kämpar jag, för att vara mig själv.Jag kämpar med att vara den jag alltid har varit,men det är svårt, riktigt svårt. Hela tiden påminns man om saker man inte vill. Man trycks ner i skiten pga andra, men också pga sig själv. Det är svårt att styra över sina känslor. Dagarna går och det gör fortfarande lika ont inom mig, men jag visar det inte på samma sätt som jag gjorde förr, vilket både glädjer mig men också gör mig svagare i andra situationer. Många personer kanske tycker jag har förändrats och inte gillar mig alls, och då får dom inte göra det, jag kan inte rå för hur jag är som person. Jag har altid varit mig själv,även om mitt liv förändrades när Tobias gick bort. Jag har hela tiden försökt vara den tjejen som alltid är glad och hela tiden försöker le mot folk som ger mig ett leende tillbaka.
Det är NI som får mig att skratta, det är NI som får mig att le.
♥
♥
Bilder från i fredags, mina favoriter
Äntligen!!
Efter 3 veckor i Thailand är du nu äntligen hemma igen.
Det leendet du kom in med genom ytterdörren idag var det jag saknat.
Det leendet du kom in med genom ytterdörren idag var det jag saknat.
Du är bäst, och jag hade inte klarat mig utan dig,aldrig någonsin.
Jag har verkligheten i mina egna händer
Aldrig börjat gråta så mycket till en film som jag gjorde ikväll. Jag känner igen mig i varje scen. Från att få reda på något som man inte tror är sant tills man förstår att det är det. " Din bror är död, Lisa. Han kommer aldrig komma tillbaka" är det absolut värsta någon sagt till mig.
Det händer inte bara på film, jag har beviset i mina egna händer.
Jag tänker på dig, mitt älskade hjärta
Pretty little liars
Sluta aldrig kämpa, ge aldrig upp
1 Februari
I fredags var det en väldigt jobbig dag med mycket känslor, smärta och tårar. Jag tillbringade en stor del av dagen hemma med familj, släkt och vänner men jag stod också vid graven och funderade på hur livet kan ta slut så fort. Det har varit ett händelserikt år på många sätt och vis, jag har gått igenom det värsta året i hela mitt liv, men jag har också gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Det känns så fel att inte ha dig här, att behöva gå till graven för att se att allt är okej. Du skulle bara veta hur många som uppskattade dig,Tobias. En god vän till dig men även mig sa igår, att du alltid gjorde så han kände sig hemma, att han kände sig trygg och glad. I din närhet var han den personen han ville vara. Att du inte idag finns med oss, gör så jävla ont. En annan vän till dig sa såhär "Jag försöker hela tiden intala mig själv att du är på ett bättre ställe men sen skakar jag på huvudet, det är här hos oss du hör hemma och ingen annanstans! Du är så otroligt saknad, så sjukt saknad mannen! Du var den som hela tiden höll humöret uppe när det var jobbigt! Det var alltid du som ställde upp och gav goda råd när allt kändes hopplöst! Det var alltid du som ordnade saker för alla andra! Listan kan göras så otroligt lång för det fanns inga gränser för din givmildhet, din omtänksamhet din glöd för att alltid hjälpa andra även om det var jobbigt för dig själv." Du hör ju själv, jag är så stolt, så jävla stolt över dig,Tobias. Jag har inga ord som kan beskriva, min kärlek eller min saknad till dig. Texterna kan bli långa, men dom kan aldrig beskriva fullt ut, aldrig någonsin.
I fredags var det en väldigt jobbig dag med mycket känslor, smärta och tårar. Jag tillbringade en stor del av dagen hemma med familj, släkt och vänner men jag stod också vid graven och funderade på hur livet kan ta slut så fort. Det har varit ett händelserikt år på många sätt och vis, jag har gått igenom det värsta året i hela mitt liv, men jag har också gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra. Det känns så fel att inte ha dig här, att behöva gå till graven för att se att allt är okej. Du skulle bara veta hur många som uppskattade dig,Tobias. En god vän till dig men även mig sa igår, att du alltid gjorde så han kände sig hemma, att han kände sig trygg och glad. I din närhet var han den personen han ville vara. Att du inte idag finns med oss, gör så jävla ont. En annan vän till dig sa såhär "Jag försöker hela tiden intala mig själv att du är på ett bättre ställe men sen skakar jag på huvudet, det är här hos oss du hör hemma och ingen annanstans! Du är så otroligt saknad, så sjukt saknad mannen! Du var den som hela tiden höll humöret uppe när det var jobbigt! Det var alltid du som ställde upp och gav goda råd när allt kändes hopplöst! Det var alltid du som ordnade saker för alla andra! Listan kan göras så otroligt lång för det fanns inga gränser för din givmildhet, din omtänksamhet din glöd för att alltid hjälpa andra även om det var jobbigt för dig själv." Du hör ju själv, jag är så stolt, så jävla stolt över dig,Tobias. Jag har inga ord som kan beskriva, min kärlek eller min saknad till dig. Texterna kan bli långa, men dom kan aldrig beskriva fullt ut, aldrig någonsin.
Kvällen spenderade jag med mina favorit tjejer på Black Pearl, vi tog igen lite tid som vi missat och bara pratade,skrattade och tog hand om varandra!♥
2 Februari
Igår var det en väldigt jobbig morgon. Tårarna rann och jag hade svårt att inse hur mitt liv faktiskt ser ut nu och hur det kommer att bli framöver. Det som fick mig att le var att det kunde ha varit så mycket värre. Jag kunde inte haft kvar resterande familj, jag kunde inte ha haft den släkt jag har eller dom vännerna jag har, men det har jag och det är jag så glad över! Jag tog vid 12 sedan en lunch med världens finaste Olivia, som äntligen kommit hem efter en lång vistelse i Thailand. Det var skönt att äntligen ha det där leendet framför mig igen, jag har saknat dig så. Vi åkte sedan till graven, solen lyste och det kom inte en enda vindpust. Det var så fint, och jag försökte blunda och ta in all den kärlek som faktiskt finns på denna platsen,men det går inte. Det är så fel att du ligger där under. Jag vill bara gräva upp dig. Visa dig, all den kärlek och glädje du var värd. Du var inte klar med ditt liv än, inte på långa vägar. Olivia sa att hon inte sett någon finare gravplats och hon har rätt, det finns ingen finare plats än där, under trädet, bortskilt från alla andra gravar. Det finns bara du, du och din älskade Elin, vilket känns så rätt. Ingen av oss hade velat begrava er, om ni inte var med varandra. För mig är ni KÄRLEK, som inte kan leva, men inte heller dö. Efter en tung stund och en massa kramar från min kära Olivia, träffade jag sedan Sofie, Amanda & Johannah, vi åkte ut på en liten roadtrip, och efter det åkte jag hem, åt god mat med Mamma & Pappa och sen vidare ut igen, till Malin där även Frida var. Vi förfestade och avslutade sedan kvällen på Oscars,vilket var riktigt jävla roligt. Vi dansade, drack drinkar och skrattade.
Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er alla,det går inte.
Ni är helt fantastiska. Jag kan ibland gråta av lycka när människor kommer fram och ger världens största kram, eller viskar i mitt öra och säger hur glada dom är att dom känner en sådan familj vi. Att jag som person är så jävla stark och att bröderna Larsson har gjort ett sådant stort avtryck i deras liv! Det är sådana här kvällar jag mår bra, jag känner att livet är värt att leva. Jag har roligt,jag skrattar och umgås med dom jag tycker om allra mest. Ibland måste man unna sig ha roligt,även fast det gör ont inom sig. Det kan kännas förjävligt och rent ut sagt åt helvete vissa dagar men ibland kan det till och med kännas för jävla bra, så det är bara att fortsätta.
Igår var det en väldigt jobbig morgon. Tårarna rann och jag hade svårt att inse hur mitt liv faktiskt ser ut nu och hur det kommer att bli framöver. Det som fick mig att le var att det kunde ha varit så mycket värre. Jag kunde inte haft kvar resterande familj, jag kunde inte ha haft den släkt jag har eller dom vännerna jag har, men det har jag och det är jag så glad över! Jag tog vid 12 sedan en lunch med världens finaste Olivia, som äntligen kommit hem efter en lång vistelse i Thailand. Det var skönt att äntligen ha det där leendet framför mig igen, jag har saknat dig så. Vi åkte sedan till graven, solen lyste och det kom inte en enda vindpust. Det var så fint, och jag försökte blunda och ta in all den kärlek som faktiskt finns på denna platsen,men det går inte. Det är så fel att du ligger där under. Jag vill bara gräva upp dig. Visa dig, all den kärlek och glädje du var värd. Du var inte klar med ditt liv än, inte på långa vägar. Olivia sa att hon inte sett någon finare gravplats och hon har rätt, det finns ingen finare plats än där, under trädet, bortskilt från alla andra gravar. Det finns bara du, du och din älskade Elin, vilket känns så rätt. Ingen av oss hade velat begrava er, om ni inte var med varandra. För mig är ni KÄRLEK, som inte kan leva, men inte heller dö. Efter en tung stund och en massa kramar från min kära Olivia, träffade jag sedan Sofie, Amanda & Johannah, vi åkte ut på en liten roadtrip, och efter det åkte jag hem, åt god mat med Mamma & Pappa och sen vidare ut igen, till Malin där även Frida var. Vi förfestade och avslutade sedan kvällen på Oscars,vilket var riktigt jävla roligt. Vi dansade, drack drinkar och skrattade.
Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er alla,det går inte.
Ni är helt fantastiska. Jag kan ibland gråta av lycka när människor kommer fram och ger världens största kram, eller viskar i mitt öra och säger hur glada dom är att dom känner en sådan familj vi. Att jag som person är så jävla stark och att bröderna Larsson har gjort ett sådant stort avtryck i deras liv! Det är sådana här kvällar jag mår bra, jag känner att livet är värt att leva. Jag har roligt,jag skrattar och umgås med dom jag tycker om allra mest. Ibland måste man unna sig ha roligt,även fast det gör ont inom sig. Det kan kännas förjävligt och rent ut sagt åt helvete vissa dagar men ibland kan det till och med kännas för jävla bra, så det är bara att fortsätta.
Min ängel där uppe, vill aldrig se mig sluta kämpa eller ge upp, så varför göra det?
Jag tänker leva, och jag tänker göra det för dig, Tobias.
♥
Godnatt min ängel
1 Februari 2013,It´s over.
Tack för alla fina ord och för ert fantastiska stöd.
Vi är otroligt tacksamma för att ni ville dela denna dagen med oss, utan er hade vi inte klarat oss.
Ni vet vilka ni är. Tusen kramar.
♥
♥
1 år av obeskrivlig saknad.
Tobias Larsson
1990-06-27♥2012-02-01
You never know how strong you are, until being strong is the only choice you have.
1 Februari 2013
Det var kl 12:04 för 1 år-sedan jag satt tillsammans med mina kompisar i skolans caféteria och skrattade och var glada. Vi pratade om allt möjligt och allt var precis som vanligt, tills min telefon plötsligt ringer. Jag tar upp den ur fickan och ser att det är Pappa. " Vad vill han?" , tänkte jag. Eftersom jag var mitt uppe i snacket med mina tjejkompisar var jag 1 sekund på att inte svara,men av någon anledning,kändes det som att jag var tvungen. Varför skulle Pappa ringa nu, mitt på dagen, det måste vara något viktigt, var det enda som kom upp i mitt huvud. Jag svarade med en glad ton i luren, han svarade dock tillbaka med en röst jag aldrig har hört förr, den var så sorgsen och det enda han sa var, " Lisa, det har hänt en grej, kom ut, vid matsalen." Jag förstod då ingenting, men sprang raka vägen ut, kallt var det, jag frös och skakade, tänkte igenom vad som kunde ha hänt. Jag gick fram och tillbaka utanför som om jag bara sökte efter ett svar. Plötsligt kommer mina kompisar ut genom dörren och sa att jag skulle lugna ner mig.Jag blev arg på dom, sa i princip " käften, tänk om det har hänt något allvarligt." Då ser jag den, pappas bil, komma mot mig. Ut ur den kommer en präst, jag ser att hela matsalen ställer sig upp och Pappa kommer ut, går fram till mig och håller fast mig, han berättar sedan att Tobias har dött i en trafikolycka. När pappa sa detta, kollade jag bara på han och frågade om han var dum i huvudet, varför han står och ljuger för mig. Prästen säger då, " han ljuger inte, Lisa". Jag får helt plötsligt ingen luft,utan bara skriker och slår i allt runt omkring.
Tobias var död, och jag kunde inte göra någonting..♥
Jag har på 1 år försökt inse vad det är som faktiskt har hänt, men jag förstår fortfarande inte. Saknaden efter dig, min ängel, är obeskrivlig. Tårarna rinner fortfarande varje dag och smärtan är fortfarande lika stor inom mig. Jag trodde att jag skulle kunna förstå någorlunda nu, för folk säger att tiden läker sin sår, men icke.Jag är inte klokare än den dagen du lämnade oss och det kommer jag aldrig att bli.
Ingen kommer någonsin kunna ta din plats i mitt hjärta. Du är och kommer alltid vara den jag ser upp till allra mest. Det som gör mest ont, är att jag aldrig kommer får höra dina andetag igen, eller se dig le, skratta eller prata. Dina ögon kommer aldrig öppnas igen och jag kommer aldrig kunna få krama om dig, och säga hur stolt jag är över dig. Du gjorde inte bara avtryck i mitt liv, du gjorde i så många andras också. Det spelar ingen roll hur lång tid det har gått, för vi kommer aldrig att glömma dig, Tobias.
Ingen kommer någonsin kunna ta din plats i mitt hjärta. Du är och kommer alltid vara den jag ser upp till allra mest. Det som gör mest ont, är att jag aldrig kommer får höra dina andetag igen, eller se dig le, skratta eller prata. Dina ögon kommer aldrig öppnas igen och jag kommer aldrig kunna få krama om dig, och säga hur stolt jag är över dig. Du gjorde inte bara avtryck i mitt liv, du gjorde i så många andras också. Det spelar ingen roll hur lång tid det har gått, för vi kommer aldrig att glömma dig, Tobias.
Jag älskar dig,mer än vad jag någonsin kommer kunna förklara.
