www.mybrotherinheaven.blogg.se

Aldrig skulle de hända just mig, aldrig skulle jag förlora min bror, inte nu iallafall, inte såhär tidigt. Att veta att du är med Elin gör mig glad men att vara här utan dig skulle aldrig hända. Aldrig skulle du av alla människor gå bort, de är så orättvist, så fruktansvärt jävla orättvist.

-

Jag saknar dig, världens bästa storebror❤

Why, why can’t this moment last forever more

En del ser gravstenen som bara en helt vanlig sten. Medans de flesta ser de som en underbar plats och gå till, där man kan känna glädje,sorg och trygghet. Jag säger inte att jag åker till graven varje dag för att prata med T. Jag åker dit ibland, när det känns rätt. För mig känns det ibland fel att stå där, jag känner då att jag inte är tillräckligt stark. Jag kan inte prata med T på samma sätt som jag kan om jag är någon annanstans. Jag har "hellre" Tobias med mig varje dag på en plats som jag vet både jag och han älskade. Där kan jag prata med han upp till himlen istället för att stå, gråta och kollar ner i jorden. De känns inte som jag och inte som Tobias heller. Tobias är en ängel, änglar finns i himlen och det är just därför jag väljer det sättet.

Alla behöver inte tänka som mig, det begär jag inte. Alla har sitt sätt och det måste man få ha.

Ringt till mig, sagt att " fyfan vad jag är bakfull, inkilningen igår var helt sjuk, du skulle varit med Lisa.

Allting var så lyckat!"

Den varma solen hade också gjort så att du kommit till mig och handlat glass på jobbet idag.

Sen hade du säkert också ätit kvällsmat hemma hos oss.

Men nu är allt annorlunda,ingenting kommer någonsin bli som vanligt igen.

Och fan, det gör så ont, så fruktansvärt ont att behöva säga det och speciellt uppleva det..

Snälla, KOM HEM!

-

Du lovade ju det.. ♥

Som liten var jag ganska blyg och feg av mig och jag blev varje dag kallad "Bratwurst" (tjock korv) och  " Fisen" osv av er . Det var liksom era smeknamn till mig. Även fast jag hatade det och det drog ner mitt självförtroende som fan så tog jag det. Eftersom jag inte hade någonting att säga till om fick jag helt enkelt va den där lilla systern som ni bara retade.Kul var det inte men nu unnar jag er det, speciellt för din skull Tobias. För ibland var det ju faktiskt så att vi retade dig med,men istället för "prickekorv", haha! Och du blev lika arg som mig men som vanligt vågade du inte erkänna det,utan du skulle leka den coola storebrorsan som inte brydde sig... ;) Det är sådana här stunder jag saknar. Även fast vi mognade med åren och slutade kalla varandra massa skit, så hade vi ändå våra stunder ibland och det var våran kärlek till varandra. Det låter kanske konstigt? Men så var de. Syskonkärlek behöver inte alltid vara kramar,pussar, fina ord och ja ni vet själva, utan det kan också vara en annan slags kärlek och en sådan hade vi. Vi har alltid varit lite speciella..?! Fråga mig inte varför, men jag gillade de. Folk har alltid kallat oss bröderna Larsson och lillsyrran typ. Som vanligt hamnade jag inte direkt i centrum men vem fan bryr sig?

De är ju ni som har gjort den jag är idag.

Ni är dom jag har sett upp till och ni är också dom som jag alltid kommer vara så jävla stolta över♥

-

Nu när det bara är jag och Daniel kvar är allt så annorlunda. Jag kom ihåg när du Tobias tog studenten, och sedan 1 år senare du Daniel. Allt var så perfekt och när ni sprang ut, kändes det som om jag var lyckligare än er, bara för att jag fick se er så glada. Att få stå där med er,mamma,pappa och släkten var helt fantastiskt.  Det är sådana stunder man aldrig kommer att glömma. Och nästa år är det min tur.. Utan dig Tobias. FAN. Jag blir arg bara jag tänker på det men samtidigt vet jag att av någon jävla konstig anledning kommer det vara min bästa dag i hela mitt liv, trots att du inte är där. Men du lever inom mig, vad jag än gör,det vet du. Och det bästa av allt är att jag vet att du alltid sa till mig att det var den bästa stunden i ditt liv,studenten,napa och balen. Du sa till mig att jag skulle ta vara på stunden i skolan nu för att jag hade de bästa dagarna i mitt liv framför mig, och dom orden kommer jag ta med mig.

-

Tobias & Daniel, även fast ingenting kommer bli som förut så kommer det alltid vara vi.

Ingenting kommer komma emellan oss och våra minnen lever alltid kvar.

A fighter keep fighting

You gave me the reason

You light up my silence

No matter the season

Winter cold

Summer, fall

Not alone, not at all

Without you I'm nothing.

A fighter keep fighting

You gave me the reason

You light up my silence

No matter the season

Winter cold

Summer, fall

Not alone, not at all

En dag som denna vet jag att jag hade gått hem till dig och Elin i eran lägenhet. Jag vet också att om jag hade ringt dig och bett om skjuts för att det regnade,så hade du kommit.  Det gjorde du alltid. Det var inte bara för mig du alltid ställde upp utan också för alla andra.

-

I min ensamhet sitter jag just nu och läser igenom alla fina kommenterarer,texter och går igenom gamla bilder på från din Facebook. Det är helt otroligt hur älskad man kunde vara. Jag tror inte du förstår hur omtyckt du var bland så många människor. Du gjorde allt för att alla skulle må så bra som möjligt och jag tror inte att många insåg att de faktiskt hade en sån som du till hands. Att alltid ställa upp och alltid finnas där är det inte många människor som gör. Tobias, det är så jävla tomt här utan dig. Ingenting är som förut och aldrig kommer det bli det heller. Saknaden efter dig är så stor och sorgen så hemsk att bära.

-

Trots allt, så ler och skrattar jag, Tobias. Det är något man måste, även fast det ibland känns så jävla fel. Allt jag upplever så gör jag det med dig. Det vill jag att du ska veta. Alltid så känner jag mig så ensam,men  innerst inne så vet jag, att det är jag inte,för jag har dig, min älskade bror. Även fast du inte är här, så är du med mig. Och jag lovar att jag ska ta dig till alla de ställen jag vet att du hade velat se. Jag ska stå där och va så stolt och tänka på dig, det är det minsta jag kan göra.

31 Januari 2012 13:36.