www.mybrotherinheaven.blogg.se

 

Att få höra sin egna kusin på radion, pratandes om våran underbara Tobias, gör mig så himla stolt. Att du 2 dagar efter beskedet om olyckan och dödsfallet lyckades börja skriva din egna låt till honom, och att du sedan 2 veckor senare framför den på hans begravning, är helt jävla otroligt. När du sjöng i kyrkan, kunde jag knappt ta in något av de orden du sa,men nu när jag hört låten om och om igen, är den så sann,så perfekt och så jävla bra och fin gjord.

Eftersom jag själv sjöng "Hallelujah" på begravningen, var jag ganska inne i mina egna tankar och jag var väldigt rädd, men jag trodde hela tiden på dig, att du skulle lyckas, för med dig sittandes med en gitarr kan inget gå fel. Och jag visste, har jag dig brevid mig,klarar jag allt.

 

Nu 2 år senare efter dödsfallet sitter du i radion och pratar om Tobias och dina egen skrivna låtar och vad som får dig att hålla på med musik osv, alltså, jag fattar inte jossan. Du är helt otrolig och jag är så himla stolt över dig. Jag hoppas du vet det.

 

Tack för att du hjälpte mig med min sång till begravningen, för att du stöttade mig och för att du trodde på mig och hela tiden var brevid mig. Tack också för att du gjorde mig sällskap upp på scenen på torget sommaren 2012, utan dig, hade jag inte fått fram en ton. Du är så himla duktig och jag vet att du kommer nå så jävla långt,precis dit du vill.

 

Jag säger som du, fortsätt, fortsätt,fortsät

 

 

Lyssna på Jossan i länken nedan. Där kan du höra henne prata och även sjunga två otroligt fina låtar.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=5764264

 

 

att överleva kylan, är inga problem, men att övertyga mig själv om att jag måste överleva utan dig, när det gör som mest ont, är ett större problem. När du fanns , var det inte jag som lyfte dig, så att du nuddade taket, det var du som lyfte mig, det var din styrka som gjorde att jag kom dit upp, inte min. Jag når aldrig dit jag vill , utan dig . Det var du som var den som var stark, det var aldrig jag.

 

Årets sista kväll och natt spenderades först med middag,spel,drinkar och vin hos min bästa Linda,innan vi sedan drog vidare mot societen, där alla våra andra fina vänner var. Kvällen blev väldigt lyckad, trots tårar av saknad vid 12-slaget. 

 

Tårarna rann för att jag verkligen saknar Tobias. Jag har haft den tuffaste tiden på länge nu det senaste och att inte veta vad man vill med sitt liv, och inte känna att man kommer framåt utan att allt man gör bara gör så ont, är fruktansvärt.

 

 Det finns dock en person som har gjort de senaste månaderna lite lättare. Du har gjort mig så jävla glad och det finns ingen jag trivs med så mycket som jag gör med dig. Nu är du dock utomlands och kommer inte hem förrens nästa vecka.Att inte ha haft dig hemma över jul & nyår har varit väldigt jobbigt men snart är du hemma igen och då, hoppas jag att allting blir ännu bättre än vad de redan varit.

Jag hoppas 2014 kan ge någon form utav nystart för oss!

 

 

Tack för alla fina ord, alla kramar, all kärlek.

Mina vänner och min familj, ni är fantastiska.

 

Hejdå UNDERBARA 2013 och Hej 2014.