FUCK CANCER

Nu börjar behandlingen och resan mot att du ska bli frisk igen.
 
Minns ni i Maj när jag och Amanda åkte till Spanien, för att i 1 vecka bara få umgås och njuta av sol och bad? Det gör iallafall jag. Det var en fantastisk resa, och när jag satt på flygplanet,ville jag faktiskt tro det eller ej bara hem. Jag ville hem, till Varberg och till lilla läjet, dels för att visa upp min solbränna ..;) men också för att berätta att jag kände mig lite som en ny människa(jag brukar göra det efter en resa) . Jag kände mig pigg och glad. Det höll dock inte länge. När jag blev avsläppt hemma på Hajvägen, möttes jag av först av en glad Mamma & Pappa i dörren, när vi sedan klev in i huset och satte oss vid matbordet, där det var framdukat min favoritmat, pasta och fläskfilé, fick jag beskedet. Beskedet som jag ingen vill ha. Beskedet som gjorde mig så arg, och så jävla ledsen. Beskedet som fick mig att springa rakt upp för trappan och slå igen dörren, utan att ens lyssna klart på vad Mamma & Pappa ville säga, det räckte med att Mamma sa.. "LisaPappa har fått cancer."
 

Cancer i mina ögon har alltid varit, den värsta sjukdomen som går att få.  Tror till och med att den är den värsta. Även fast det finns godartade, så kopplar man alltid cancer till det värsta. Man kopplar till ett helt förändrat liv, och väldigt mycket dödsfall. 
Därför kan ni nu kanske förstå? Varför jag bara sprang raka vägen upp på rummet när jag fick höra ordet att min Pappa hade drabbats av det. Det är inget man vill höra. Bara ordet får en att må dåligt och jag blev så jävla rädd, det enda som kom upp i huvudet var, " jag vill inte förlora en till".. men nu några månader senare, VET jag att jag inte kommer göra det. Jag kommer inte förlora min Pappa. För vi ska igenom detta med, precis som allt annat. Din resa på att bli frisk, börjar snart och jag lovar dig, att jag och alla andra vi känner kommer finnas vid din sida. Du är så jävla stark. Och den enda vi vill är att du ska bli frisk igen och få leva det liv du förtjänar.
 
Hur började det? I kordfattade version...
Det började med att Pappa hade en såkallad knöl strax vid bröstet, nästan vid armhålan. Först var den ganska liten, och man såg att det stack ut något från tröjan/skjortan, men det var ändå inget märkvärdigt tänkte vi då och det visades även på prover som han tog på sjukhuset, det var ingenting. Dagarna,veckorna och månaderna gick. Pappa fick en tid för att "skära" upp den här knölen, för det "trodde" man att de kunde göra, men eftersom att M+P skulle åka på en resa väntade det med att göra det och det sköts fram ännu några veckor. De kom hem från resan, knölen hade växt, typ lika stor som en tennisboll (skojar inte) det gjorde ett försök att få bort den men det gick inte. Som sagt så blev den större, den började se "äckligare" ut om man får säga så. Till slut började det växa små "öar" (små knölar) som vi kallar det runt den här stora knölen. Prover togs igen och det visade sig vara det som pappa absolut inte ville höra. Det var cancer. 
Det tog sedan igen några veckor tills han fick en operationstid, för att operera bort skiten.  Och nu är några månader senare, är allt borta och i början av Oktober ska Pappa börja få cellgifter för att detta inte ska komma tillbaka. Trots FRUKTANSVÄRD jävla väntan på besked av operation,besked om det finns något kvar,besked om vad det blir för behandling, så är jag nu otroligt tacksam att det äntligen kommit på vad det är för cancer, vad dom ska göra och hur min älskade pappa ska bli frisk igen. 
 
Ni förstår ju själva,från att i Maj få reda på att man fått cancer och inte förrens i Oktober, börja med behandlingen... Det är en lång tid som har gått och en seg sjukskrivning  som minst kommer fortsätta året ut. En sjukskrivning som inte är rolig för någon,eftersom vi går varandra på nerverna här hemma ibland...Som jag har sagt tidigare vill jag inget illa, men ibland blir det liiiite för mycket Pappa när man är hemma en hel dag tillsammans med dig... ;)♥
 
Som Pappa beskriver det och som också vi beskriver det så känns inte han sjuk. Du säger själv att du känner dig pigg och det är såklart när knölen fanns på plats så tryckte den och gjorde ovanliga stickningar som fick dig att rycka till men inget mer. Under sommaren, har det gått bra och som sagt, jag har inte märkt på dig att du är sjuk. Jag har bara tyckt allmänt synd om dig, att du inte fick åka till Grekland i juni som du och mamma hade bokat. Dock fick du uppleva så mycket annat i sommar, som jag i Maj ALDRIG trodde du skulle orka. Du fick  se våran älskade Håkan Hellström på ett  fullsatt Ullevi. Du fick även se andra konserter, du har varit med på olika fester, tillställningar och andra utflykter. Du har inte heller missat en av Daniels alla matcher, inte heller någon annan fotbollsmatch på tv.... ;) Du har varit med, precis som vanligt om inte mer. Du anar inte, så jävla stola vi är. Det jag har blivit mest imponerad av är att du pratat om din cancer. Som dotter till dig, vet jag att du är inte så på att prata om dig själv, du pratar gärna bort det och säger att allt är bra, när det kanske egentligen inte är så bra..
Du har vågat och alltid tänkt och pratat positivt, att du ska bli frisk och att detta kommer bli bra,för det kommer det ju! 
 
Som sagt, är jag så glad att du varit med så mycket i sommar och orkat. Trots att du vet vad som nu väntar. Det väntar en tid med behandling och den är inte rolig. Det kommer framförallt drabba dig, men även oss. Du kommer få biverkningar så som illamående,  dålig aptit, tappa hår och ja ni som är insatta vet. Jag tror eller rättare sagt vet tyvärr att det är nu du kommer börja känna dig sjuk, pappa. Du kommer må riktigt dåligt och alla de dagar du ska sova borta i Göteborg på ett jävla sjukhus, kommer få dig att spy. Kanske för illamåendet av cellgifterna men också kanske pga omgivningen, för sjukhus är förjävliga, det vet vi alla. Men som du sa till mig i veckan när du fick reda på vad din behandling skulle bli , så vill du bara att skiten ska bort och det kommer bli jobbigt, men böcker,mobil,tv, finns ju alltid och också vi, din familj som alla timmar på dygnet,finns tillgänliga för dig. Vi vill ditt allra bästa och mest av allt, vill vi ha hem dig, FRISK. Vi vill aldrig att den här skiten ska komma tillbaka till dig, så gör som mig, håll alla era tummar på att min Pappa ska bli frisk igen, för INGEN, speciellt inte MIN pappa är värd att gå igenom det här. Livet är så jävla orättvist och när man får sådana här besked, hade man ju mer än gärna varit hela familjen, men som ni vet är vi inte det heller... Våran älskade Tobias saknas, och det enda vi önskar är att du hade varit här med oss, vi behöver dig, inte bara nu utan varje dag. 
 
Jag vill avsluta det här inlägget, med att åter igen önska all lycka, till min Pappa. Vi klarar detta, tillsammans. Inget ska få stoppa oss nu, vi har ju redan kommit så långt. Jag älskar dig.
 
FUCK CANCER.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Helen

Va fint du skriver om din pappa Johan
All önskan om bättring för pappa Johan =)

2014-09-22 @ 07:14:03
Postat av: emmie kristoffersson

Åh super fint inlägg om din pappa - och lycka till, till både er och honom! :)

2014-11-24 @ 19:17:15
URL: http://emmiekristofferssons.blogg.se/
Postat av: kerstin ehrenholm

Bra att du skriver av dig Hopps nu din pappa krya på sig snabbt,Ta hand om er Ja Fuck Cancer Jag bloggar om min cancer

2014-11-24 @ 19:27:29
URL: http://lenaelisabeths.blogg.se/
Postat av: sophie

Ååh vet hur det är... Mamma har matstrupscancer och har genomgått cellgiftsbehandling och ska snart operera bort halva magsäcken och nästan hela matstrupen, och sen få mer cellgifter. Samtidigt måste hon ha en höftoperation då hennes höft är helt utsliten och hon kan knappt röra sig. Det är hemskt, det är en hemsk sjukdom!!! Vi fick veta att hon hade 10 % chans att ÖVERLEVA, men idag ser prognosen mycket bättre ut.

Det som är jobbigast är att vi har gått i månader och VÄNTAT på att hon ska få behandling. Under tiden har det bara gjorts en massa undersökningar. Man får panik och undrar över om cancern hinner sprida sig under tiden man går och väntar. Men det går inte så fort.

Hoppas din pappa blir bra! :)

2014-11-24 @ 19:34:31
URL: http://www.ziggi.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0