www.mybrotherinheaven.blogg.se

 

Det var nu ett tag sedan, jag bara satt och skrev och jag ska säga er att det har hänt en del sedan sist.  Efter 2 riktigt tunga veckor som arbetslös, har jag nu äntligen fått ett nytt jobb. Jag jobbar numera på Linnéas & Nello Café/restaurang på kungsmässan i Kungsbacka. Folk undrar om det är jobbigt att pendla osv, och svaret på den frågan är nej. Det är klart att det är jobbigt när tåget är försenat och inte kommer som det ska men samtidigt är det inga stora problem. Allting löser sig och på ett eller annat sätt. Det som känns bäst med ett nytt jobb är att vardagen blir helt annorlunda. Har man ett jobb, får man automatisk tider att anpassa sig efter och man slipper att bara sitta hemma och tänka. Är jag bara hemma och inte gör någonting, tänker jag bara och saknaden till Tobias blir värre än vanligt.. Jag har längtat efter att få börja om, börja tänka på annat och träffa nya personer.

 

Och det är precis vad jag har gjort denna veckan. Jag har fått en nystart och träffat helt fantastiska personer. Den jag har klickat med mest är Linnea, som tyvärr är den jag ska ta över för. Hon & jag har haft en väldigt rolig vecka. Hon har lärt mig allt hon kan och det är jag så tacksam för. Att ta över för henne,känns såklart roligt men också tråkigt eftersom att jag inte kommer få jobba med henne mer. Men jag vet att vi kommer att hålla kontakten nu efter, vilket jag är så glad för. När vi började prata,var det som allt mellan oss klickade. Du berättade om din pappa som gick bort i cancer och jag om när jag förlorade min bror i olyckan. Att få prata med någon som vet i princip hur man känner är väldigt skönt. Jag har kompisar som bryr sig och alltid finns där, trots detta är det ändå väldigt svårt att prata om Tobias med dom. Man vill prata med någon som ändå förstår processen av ett plötsligt dödsfall. Att ha någon och prata med som har gått igenom allt det jag har gått i genom så som begravning och andra saker känns skönt. För även om man inte kan förstå varandras sorg så kan man ändå prata om saker och ting som andra kanske inte förstår.

 

Jag är så himla glad att jag träffade dig, Linnéa, och jag vet att vi kommer hålla kontakten nu,vilket känns så jävla bra! Du är en sådan stark personlighet och jag blir så imponerad och stolt över dig när du berättar.

 

Du visade mig din tatuering som du bär på övre delen av ryggen. Där det står " never without you" som är tillägnat till din mamma. Runt om är det tre svalor som går mot hjärtat, den ena är för din pappa och de andra två, för 2 andra personer i din närhet som också har gått bort i cancer.

 

Ni hör ju själva,tjejen bär en fruktansvärd sorg inom sig, precis som jag, men ändå är hon stark,starkare än någon annan.

 

Att livet bara kan förändras på ett ögonblick är helt sjukt. Linnéa sa till mig..

 

Vissa dagar är jag jättarg på allt, nästa bara svag och ledsen och en annan dag kan man faktiskt må ganska bra. Du sa också, man blir mycket mer tacksam för livet och rädd om sig själv när något sådant här händer. Innan tänkte man inte ens på att något sådant här kunde hända och helt plötsligt är man istället livrädd för att allt ska hända.

 

Och ska jag vara helt ärlig, känner jag precis likadant.

Det är verkligen som du säger.

Varje dag är man rädd och varje dag väntar också en ny utmaning. Att ta dagen som den kommer och hela tiden vara glad är svårt men jag vet att tillsammans ska vi klara detta.

 

Tillsammans är vi starka, fina Linnéa!

♥