Jag är redo

att berätta min historia och vad som har hjälpt mig framåt.
 
förutom att jag har en fantastisk familj och helt underbara vänner,så finns det ändå små andra saker som får mig att orka, som får mig att komma framåt. En stor hjälp förutom mina nära & kära är musiken. Jag har alltid varit en tjej som gillat och lyssna på musik och sjunga. Det är något jag gör dagligen. Det finns musik som berör väldigt mycket och ibland kan inte ens tårarna sluta rinna, sen finns det också en del musik som bara får en att le och skratta, vilket också är väldigt skönt.
 
Som många av er vet, sjöng jag på skolavslutningen i 9:an med min fina vän, Felicia. Jag sjöng också på Tobias begravning och även en gång här på torget I Varberg under sommaren 2012.Att få göra något sådant och sedan också se människor i publiken gråta, är en otrolig känsla. Jag har inte den rösten för att kunna sälja skivor, vara med på idol eller i någon annan talangjakt. Det är inte heller det jag är ute efter. Jag är ute efter att få göra något som jag tycker är roligt och som får mig att må bra. Att sjunga gör mig också tusen gånger starkare. Jag hade aldrig varit den personen jag är idag om jag inte fått sjunga på Tobias begravning.
 
Jag har blivit starkare av det och musiken. Att varje dag lyssna på en låt som berör en själv enda in i själen gör att man hela tiden kämpar sig framåt, man kan gråta och vara så jävla arg på allting i 3 minuter när låten varar, men efter känner man ändå att man trots alla tårar  har fått någon slags energi.
 
Tobias och Elins begravning hade inte blivit lika fin utan all musik. Den hade inte heller blivit lika levande. För musik är inte bara något som spelas från datorn eller från radion. Musik är mer än så, det är något som berör. Du kan skratta , du kan gråta,  för det finns musik till allt och det är det som är så bra. 
 
En annan sak som har fått mig att må bättre ,är mitt skrivande. Jag startade som sagt inte denna bloggen för att skriva om min vardag och träningstips hit och dit. Jag startade den för att jag ville ha någonstans att skriva av mig. Att förlora en bror är det många som gör, men trots det är man ändå så fruktansvärt jävla ensam i sin sorg. Att få dela med sig av sina känslor som man bär inom sig känns så skönt. Jag har valt och göra en allmän blogg för att jag vill att människor som faktiskt har det som mig, ska få chansen att läsa om mig och hur mitt liv ser ut efter en sådan plötslig händelse. Jag vill att folk som känner som mig, ska kunna få veta, att de är inte ensamma. Det finns folk som kämpar varje dag, och jag är en av dom.
 
TIll sist vill jag säga att jag är redo att berätta min historia.. Jag vill nå ut med min berättelse och jag vill berätta för alla där ute, att varje minut är värdefull. Det gäller att ta hand om varandra, för helt plötsligt kan allt förändras, som det gjordes för mig. Jag är inte samma person efter Tobias gick bort, men vem fan hade varit det? Tänk att ditt liv rasar samman,det är klart som fan du inte kan gå runt och vara samma glada tjej som du alltid varit. Livet är inte perfekt, då finns det inte heller någon som tvingar dig att vara perfekt heller.
 
 
Är det någon eller några som känner att en sådan här berättelse hade varit något att lyssna på, så hör av er. Jag hade gjort allt för att få berätta om hur mitt liv har sett och hur det är nu. Tobias var inte bara en bror till mig, han var så mycket mer. Han är värd att nämnas, och vill av hela mitt hjärta att alla där ute, ska få reda på vilken fantastisk person han var.
 
 
Att få sjunga och jobba med min röst hade också varit något jag gärna hade velat göra.
 
Så vet ni något eller någon, som kan hjälpa mig, är jag redo.
mer redo än någonsin.
 
/Eran Lisa
 
 
 
 
 Va inte rädda och ställ gärna era frågor.
Jag är här för att hjälpa till och finnas för just dig.
DU är inte ensam, aldrig någonsin.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0