www.mybrotherinheaven.blogg.se

men det är den här, som är den riktiga.
Det här är min bild, och min verklighet.
-
Att stå på sina egna fötter, att göra sina egna val, att förändras som person och inte kunna göra något åt det, är en utmaning. Jag har hört att jag är en förebild för många, att jag är stark, att jag fortfarande är tjejen som skrattar, ler och kämpar mig igenom ett liv, som de inte ens vill föreställa sig och JA, ni har rätt. Jag kämpar,jag skrattar,jag ler och jag står på mina egna ben, jag är stark, men jag också jävligt svag. Det behövs inte mycket för att jag ska vara på botten och knappt orka upp. Det krävs inte mycket för att jag ska börja gråta, eller känna att livet är meningslöst. Jag försöker vara glad,jag försöker vara den personen jag var innan du gick bort, men det är så svårt, så fruktansvärt jävla svårt. Jag kan inte förklara för någon hur jag känner mig, inte en enda jävel. Många ser mig bara skratta, och tror att mitt liv är perfekt, att jag glömt allt,men det är fel, så jävla fel.

 

Det är inte bara saknaden och sorgen som trycker ner mig,det är så mycket mer. Jag har förstått att många drar sig bort, många vill inte säga eller göra något, för att dom är rädda att det ska bli fel, eller så vill man bara inte,man vill inte bry sig, och man försöker bara tro sig veta hur det är, när man egentligen inte har en aning. Man skapar sig en bild och tror att det ska gå över med tiden, men det gör det inte.

Då du levde, var mitt liv som ett paradis. Jag kunde inte ha det bättre. Mina vänner var och är fortfarande helt otroliga,min familj och släkt är något utöver det vanliga,men det saknas någon, och det är du, Tobias. 
Jag tackar dig för varje sekund jag har fått uppleva med dig. Men.. när du lämnade mig och alla andra, blev det inget paradis längre, och tyvärr kommer det heller aldrig att bli det igen

 

Jag kan inte beskriva i ord, hur tomt det är och hur mycket jag saknar dig.

 

♥