www.mybrotherinheaven.blogg.se

Som ni vet, har det gått mer än 8 månader sen MITT men också många andras liv förändrades.Detta inlägget vill jag tillägna människor som jag vet är beröda av just det här på något vis.. Det är svårt för mig att föreställa mig för hur det är för någon annan. Jag känner knappt igen mig själv efter allt. Ibland önskar jag att det fanns något jag kunde göra för människor jag pratar med och som jag vet, inte mår bra. Det är svårt att hitta sin väg igenom en sådan här grej. Jag tror egentligen inte att det finns någon väg,utan det är mer ett måste. Man måste gå igenom mörkret för att komma till ljuset, så är det ju? Många kanske inte vill gå igenom det,men gör det ändå, för att man måste. Man vill se ljuset,man vill se vad som händer längre fram. Finns det mer styrka att hämta, eller finns det något som gör en glad längre fram? Man vågar inte stanna, för man är rädd att det ska hända något på vägen. Hittar man ut,ser man ljuset,man ser kanske den man saknar mest av allt i hela världen och får styrka och kraften att fortsätta.

 

Folk säger det blir bättre med tiden, och okej det blir kanske bättre med tiden, men det kommr aldrig bli bra igen. Jag längtar t.ex. inte till en enda högtid längre, för det är fruktansvärt, det är så jävla tomt. Och även där, det blir kanske bättre med åren,men det kommer aldrig bli bra igen, aldrig, aldrig, ALDRIG.. Ingen kan säga att det blir bra igen, eller undra varför du gråter osv. INGEN... För det finns inte någon i hela världen  som kan känna det man just själv känner. Till alla er där ute. Jag vill vara en hjälpande hand och jag försöker ställa upp för er som behöver mig. Även fast det inte är lätt för mig heller. Jag vet hur det är att förlora en bror,ett syskon som betyder mer än allt,men jag vet inte mer. Jag kan inte sätta mig in i någons situation,vad det än gäller. För det gäller en själv, och relationen till den personen. Det gäller ingen annan. Även fast jag känner min familj,jag känner mina kompisar och mina bröders kompisar osv, så vet jag inte hur hon/han har det eller hur de känner sig.

 

Det kanske låter dumt, men så är det. Alla är vi olika och alla har vi vårt egna hjärta och våra egna tårar. Man gråter inte för att man vill, man gråter för att man måste och låt tårarna rinna, låt dagarna vara fruktansvärda, låt allt vara ett helvete,men gör aldrig något dumt. För då förstör du, för dig själv och för alla i din närhet.

 

Tiden just nu är mörk och grå och orken finns inte, JAG VET. Men sjung,prata,skriv,spela,shoppa,lyssna på musik, vad som helst. Försök hitta dina vägar och gör det som får dig att må bra,även fast jag vet att det ibland är totalt omöjligt. Men det går. Jag lovar. Beviset har ni här,det är jag.

 

 

-

Det är mörkt nu,men det blir hela tiden ljusare,

även fast solen eller rättare sagt ljuset aldrig kommer lysa som förr.