23 December
brukar vara en dag då jag är lycklig, en dag då jag brukar springa runt och känna på varenda julklapp, en dag då jag, mina bröder och pappa brukar sitta på blå dörren och äta tillsammans, skratta åt tråkiga skämt och njuta av att vi faktiskt har varandra.
Idag och i år är dock allt annorlunda.
Mitt hjärta är istället bara fyllt med sorg, smärtan som är inom mig är obeskrivligt hård, det trycker inom mig och tårarna bara rinner.Jag har inte heller varit och känt på en enda julklapp, för jag vet att det enda jag vill ha, kommer jag inte få. Jag kommer inte få tillbaka min bror. Min bror som snart har varit borta ur mitt liv i 1 år. I hjärtat finns du alltid, men här framför mig, finns du inte längre. Att aldrig få se dig skratta eller höra din röst igen,gör så ont, så fruktansvärt jävla ont. Vi har idag inte heller idag suttit på blå dörren och skrattat åt dåliga skämt, istället har jag legat hemma i min säng och tänkt på dig. Jag har tänkt och hoppats på att du har det bättre än mig, att du är med din Elin och har det så bra som bara ni kan.
-
Jag ska erkänna att julen kan dra åt helvete,nyår likaså, jag finner ingen glädje,ingen alls faktiskt, jag finner heller ingen ork men jag finner ett ljus, konstigt nog. Det ljuset är du Tobias, och det släcks aldrig, även hur jävla ont det än gör. En fin vän sa till mig, du har kommit så långt, ge inte upp nu, och det ska jag inte heller,jag lovar.
Tobias♥
Kommentarer
Postat av: Olivia
All styrka
Trackback
