Everything changes

Livet förändras. Det har jag och väldigt  många andra fått svar på nu det senaste. Det har gått mer än 2 månader sedan 4 fantastiska ungdomar lämnade oss i STOR sorg och saknad. Det är inte bara jag som sörjer,utan så många mer och även fast jag inte visar det så lider jag med er så otroligt mycket. Allting är väldigt svårt att handskas med och när man inte vet själv vart man ska ta vägen är det svårt att finnas till hands för andra,men jag försöker, så gott jag kan. Men även folk förändras, när man som minst anar de. Jag kan inte säga att jag har det lätt just nu och det vet jag att många andra inte heller har,men eftersom detta är min blogg så kommer jag bara skriva hur jag känner och hur mina tankar går.

När jag den 1 februari fick reda på att jag förlorat min ängel till bror, tappade jag allt. Det var som luften i mig flög ut. Jag hade ingen ork, jag kunde inte stå på benen och förstod det gjorde jag verkligen inte- men det gör jag inte nu heller. Jag förstår inte att Tobias eller Elin aldrig någonsin kommer öppna dörren hem till oss igen. De kommer aldrig någonsin va här tillsammans med oss igen och fan, det gör ont, så fruktansvärt ont.

Under all sorg och all bearbetning finns människor,människor som verkligen bryr sig. Alla kanske inte förstår men många lyssnar, och gör det fantastisk bra. Jag har några riktigt fina vänner som ALLTID ställer upp, vad de än gäller och ni vet vilka ni är- fantastic five.

Det finns också många andra som hjälper till och bryr sig så otroligt mycket. Två av dom skulle jag vilja kalla mina storebröder. Damir & Filip, två killar som har en sådan personlighet så att hälften egentligen borde räckt. Jag kan som vanligt inte visa min tacksamhet på något bra sätt än, men en dag, lovar jag att göra det för er, bara för er.


Bortsett från all denna sorg och saknad efter min bror,ska det självklart komma in så mycket mer, varför?
Som om detta inte är nog...
Varför ska allt bli så mycket värre än vad det redan är?
Varför ska människor man trott på falla tillbaka och spela någon helt annan människa? Det är som en pjäs, att man byter roller hit och dit.

Varför? Frågorna finner inga svar..
Men en dag önskar jag att dom faktiskt får ett svar.

Det jag vill avsluta med att säga är att alla ni som ger så mycket trygghet och kärlek, är helt otroliga.
Helt fantastiska, och ni vet vilka ni är.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0